Sida 347
VI.
fångar icke endast kunde få förökade villkor i anseende till boning, skötsel och föda utan äfven huru de måtte kunna blifva mera nyttiga medlemmar i staten». Något sådant förslag kom dock icke till stånd; lagutskottet nöjde sig med att, jämte sin tillstyrkan af den k. propositionen, förklara, hurusom både allmän och enskild fördel samt en förbättrad kriminallagstiftning fordrade »ej blott att häktade personer måtte med gagneligt göromål sysselsättas utan ock att en del nu brukliga kroppsstraff i många om icke de flesta fall kunde till arbete förbytas». 1
Men om än någon åtgärd i de sålunda berörda fångvårdens liufvud-
frågor icke vid denna riksdag kunde bringas till stånd, lyckades dock allmogeintresset tillvinna sig så mycket beaktande i fråga om ordnandet af fångskjutsen, att rikets ständer hos regeringen begärde, det vissa fångförare måtte varda anställda inom hvarje härad, för att såmedelst få fångskjutsningen med mera ändamålsenlighet ombesörjd. Ett k. bref af den 15 okt. 1801 hade väl, med anledning af den allmänna osäkerhet, som vållades af fästningsfångars rymningar och permitterade vanfrejdade soldaters kringstrykande, förständigat krigsrätterna noga undersöka mål, som rörde fångars flykt, likasom ock redan k. förordningen den 11 juli 1792 påbjudit, att, när gröfre missgärningsmän skulle föras, någon kronobetjänt ovillkorligen skulle vara med och ansvara för fångens vård; men då i sistsagda förordning jämväl förklarats, att den fångförande allmogen icke kunde bindas till det ansvar, 19 kap. 3 § missg.-balken bestämde för vaktkarl, som af försummelse eller van-gömmo släppte fånge lös, utan blott borde i fall af fångspillning beläggas med böter, visade det sig, att berörda rymningar alltjämt fortforo och alltjämt uppskrämde allmänheten. Vid riksdagen 1812 behandlades frågan på nytt; man enade sig då om en begäran, att öfverenskommelser måtte åvägabringas mellan hemmansinnehafvarne om sammanskott för fångskjutsens ombesörjande.
Så länge icke bevakningsskyldigketen såsom en särskild uppgift skilts från skjutsningsskyldigheten, var det emellertid tydligt, att man i fångens fängselbeläggning måste söka egentliga medlet att hindra hans flykt. Vi hafva i det föregående berört, med hvilka lidanden för fången detta medels användande var förbundet och huru det just därför ofta
1 Fästningsfångar nes antal vid denna tid hafva vi ur de till justitiekansleren inkomna, i riksarkivet förvarade rullor antecknat. Under januari månad 1809 sntto i: Kristianstads fästning ... 77; under dec. samma år 78.
Vaxholms...................30; » » » » 32.
Landskrona..................79; > » > » 64.
Malmö.......................48; > » » >31.
Varberg.....................25; » » > » 25.
Karlsten....................70; > > > » 45.
Göteborg....................27; » » > >21.
Karlskrona................136; » » » » 120.
Ny Älfsborg.................40; > » > » 36.
Summa 532; under dec. samma år 452.
Lägsta fångantalet uppgifves för augusti den för januari. Närmast vid denna står
månad, då det utgör 433. Högsta siffran är siffran för maj, 531.
Källa: Project Runeberg ·