Sida 26
II.
Den 15 juli dömes en barnamörderska jämlikt 2 kap. i Högin. B. »till elden»; vid ett följande rättegångstillfälle, den 18 jan. 1623, biir tjufkonan Brita Larsdotter dömd från lifvet, eftersom bon »tillförene gått för kärran och släpat orenlighet af gatorna och för tjufnad två gånger stupat vid kåken och mist båda öronen och sedan förvist staden och nu på nytt igen inom stadens mark funnen och här för tjufnad gripen». Den 22 sept. s. å. dömes båtsmannen Påvel Nilsson för stöld »till galge och gren», hvilken dom d. 4 okt. ock träffar Peder Abelsson, som förut ett helt år suttit i fängelse för det han slagit sin mor. Vid de talrika och stränga domar, som afkunnas, därvid det för itereradt tjufnadsbrott och återkomst, mot förbud, till staden, oftast gäller lifvets förlust, händer det stundom, att rätten själf finner dem nog hårda; i sådana fall bifogas: »dock nåden hos H. Kongl. Maj:t vår allernädigste konung hemställandes». Ej sällan uppfinnas, sammansättas eller lånas straff utan hänsyn till bestämmelserna i stadslagen. Då denna för stöld af humle hänvisar till stadgandet i Tjufvabalkens 3 kap., som sätter straffet efter värdet af det stulna, till vare sig mistning af ett öra eller båda o. s. v., dömes den 9 dec. 1626 en humletjuf att slås i järn och arbeta på Skeppsholmen samt dessutom böta 4 daler; den 9 juli 1627 dömes en son, som slagit och bannat sin far och sin styfmor, hvilket brott lagen beläde med lifsstraff, att »löpa nio gånger gatulopp och 50 knektar skola slå honom med spö, här uppå stora torget, hvilket ock strax exekveradt blef»; den 11 febr. 1624 dömas några slagskämpar icke efter lag till böter utan till »att arbeta i Bössegjutaregården, och skulle slås i järn, tills de blifva späkta och man förnimmer af dem bättring». Under det att den 14 mars 1621 Oluf klockare i Storkyrkan jämlikt lagens föreskrift för hor dömes från lifvet, blir den 16 aug. 1624 en kvinna för samma brott dömd »att bära stadzens stenar genom staden och kyrkostraff stånda», utan de öfriga påföljder, lagen för dylika fall bestämde, men hvilka redan då torde ansetts föråldrade.
Om säkerheten i staden och på dess gator får man ej göra sig stora föreställningar. Protokollen öfverflöda af rannsakningar rörande dråp, slagsmål och våldsamma uppträden å gator och gränder, i värdshus och å Valmersön, nuvarande Djurgården. 1 dessa »perlementer» uppträda handtverkssvenner och borgare, båtsmän, skeppare, soldater och officerare. Vid ett tillfälle, d. 10 nov. 1623, rannsakas med fem »röfvare och mördare», som ej allenast »rappat och röfvat kläder, värjor och annat af dem, som de på gatan funnit hafva, utan ock gått in i husen och stulit boskap, oxar, kor, får, getter, gäss och höns»; de hade huggit en arkli-mästare, slagit hans piga, röfvat kannan af henne på gatan, laddat sina bössor och skjutit en hattmakare samt slagit ihjäl en galt på gatan. Den 4 okt. s. å. berättas om Johan Fisch, hvilken med sina bröder synes hafva utgjort förtruppen för stadens galgfåglar, att han »med några andra hålla på Järntorget ett sådant skick om nätterna med ropande och skriande, att en människa må sig förskräcka; han plägar ock rida på gatorna nattetid, likasom han vore galen och rasande», säger mästermannen. Han var ock en af de fem »lättfärdiga gesäller», om hvilkas tilltag protokollet d. 27 aug. meddelar besked. Borgerskapet tillsäges då att förmana sina drängar, dem de sända i vakt, att icke förföra sig
Källa: Project Runeberg ·