Sida 27
II.
på någon pä gatan; men dem meddelas ock, att »efter en hop lättfärdiga gesäller hafva sig sammanrotat att förföra sig på vakten, låtit göra sig därtill länga och breda slagsvärd, med hvilka de kunna göra vakten af-bräck», så hade H. Kongl. Maj:t befallt, »att när sådana upproriske sätta sig upp och göra vakten öfvervåld, att de skänka dem ett blylod eller tu och ligge sedan ogilde för sin motvillighets och öfverdådighets skull».
Hotelsen torde dock icke hafva förmått åstadkomma större frid än
o
förut. Åtminstone omtalas d. 2 dec. 1626, att stadens vakt är oduglig, då nämligen en part af borgerskapet sänder en hop med pojkar åstad, och när en öfverdådig hop kommer, blifva de alla skrämda, jagade, sargade; i följd livaraf beslutes, att staden skulle underhålla 36 personer, starka och välbeväpnade karlar, med undervärjor, musköter och pikar, däraf 18 hvar natt ginge i vakt, och till hvilkas underhåll hvart hus i staden, kronans, adelns och borgerskapets skulle kontribuera. Att man dock icke alldeles förbisåg en af hufvudanledningarna till det öfverklagade vilda lefvernet, bevisas af den åtgärd, som vidtagits d. 27 aug. 1623, då »alla taperianer och vinskänkar» förmanades, att ingen må sälja något öl eller vin i källaren, sedan klockan är åtta slagen, »på det att det okristeliga lefvernet med perlementande, skriande och ropande, som igenom detta fylleri sig förorsakar* måste stilladt och afskaffadt varda». Funnes efter kl. 8 någon källare öppen, där gäster drucko, då skulle vakten hafva makt att uttaga en åm af den bästa dryck där funnes och kämneren den tillställa.
Att likväl icke det samhällslager, kämneren tillhörde, kunde anses försäkradt mot hvarje delaktighet i det öfverdadiga lefnadssätt och omåttliga dryckesbegär, som utmärkte äfven den tiden, visas icke blott af de enskilda fall, där t. ex. bröderna Cabelio, doktor Johannes och den ännu mer bekante Abraham, ställas för rätta därför att de kommit i slagsmål med nattvakten, hvars lykta d:r Johan söndersparkat, utan jämväl af högre vederbörandes uttalanden. Den 22 juli 1622 förmanas menigheten å rådhuset »att afstå med den öfverflödiga och fåfänga bekostnad, prakt och prål, som nu användes på bröllop och barnsöl med masepaner, konfekt och annat leckerij; befaltes ock borgmästare och råd att hälla hand häröfver vid H. K. Maj:ts högsta onåde och vara förpliktade att göra ordningar häruppå, huru många rätter man må spisa och huru många gäster bjudas skola efter hvars och ens villkor. — — x\nseendes det stora obestånd och olägenhet, som man genom sådan onyttig bekostnad med tiden kan råka uti.» Och då året därpå pesten uppträdde samt framkallade allvarliga föreskrifter till åstadkommande af bättre ordning och renlighet, därvid äfven rökning af bostäder anbefalldes, tillägger konungen i sammanhang härmed: »Men det bästa och tryggaste rökeverk är dock, att vi med våra böner och hjärtans innerliga suckan fly till Gud Allsmäktig och afbedja detta välförtjänta vredesstraff, afstå med de grofva synder, som nu gå i svang, det Gud bättre: som är de grofva förfärliga eder och Guds lastande och hädande, som i alla gator och vinklar höras, horen och annat lösaktigt lefverne, svalg och dryckenskap, hvilka synder reta Gud till straff öfver oss.»
Huru litet ett människolif under denna tid än var värdt, finner man dock domstolen, såsom vi ofvan bemärkt, gång på gäng likasom
Källa: Project Runeberg ·