Sida 397
VII.
Dessa gifva vid handen, att lagkommittéen, ännu starkt påverkad af förbättringsteorien, i fråga om fängelsesystem stannat vid det förslag, fångvårdsstyrelsen den 8 juni 1825 afgifvit. Det är det auburnska systemet, som förordas. Klassifikationen får sig ännu här ett hedersrum beskärdt; förbättring, vitsordad af arbetsamhet, lydnad och till det bättre förändrad sinnesart berättigar, om än med nödig begränsning, till anmälan om minskning i strafftid. Men någon utsträckning af denna, därest förbättring icke under strafftiden inträffat, ifrågasättes dock ej.
Af samtida uttalanden i förevarande ämne ser man, hurusom lagkommittéen visst icke stod ensam i sin uppfattning af klassifikationens vikt. Den af Rutberg vid 1828 års riksdag väckta motionen om fängelsesystemet kräfver lagens föreskrift om »sådan inrättning af fängelserummen och verkstäderna, att fångarne efter grader af brottslighet och skiljaktighet i lynnen» kunde fördelas och »de särskilda afdelningarna från gemenskap med hvarandra afhållas»; i andra bandet af Schmidt# juridiska arkiv 1831—32 finner man en uppsats »om de svenska fängelserna», däruti författaren, med erkännande af hvad som gjorts för arbets-och korrektionsinrättningarna, påminner om huru litet man uträttat för straff- och provinsfängelserna, inom hvilka »endast de bättre borde få vistas tillhopa», under det däremot grofva förbrytare borde inneslutas i celler »för att under mörkrets, enslighetens och förnyade moraliska samt religiösa väckelsers sammanverkan återföras ifrån brottets bana»; förbrytarne borde, heter det längre fram, »på ett tjänligt sätt klassificeras» och vid ådagalagd förbättring uppflyttas till högre klass. Samma tanke möter man snart sagdt öfverallt. Men desto djupare torde ock verkningarna hafva varit af den utaf d:r Julius, den tyske fångvårds-mannen, 1831 offentliggjorda, i samma Schmidts arkiv i öfversättning återgifna uppsats »om klassindelning af fångarne i straff- och förbättring shusen». Af denna indelnings prisade fördelar, förklarar uppsatsens författare, ville äfven han för sitt fängelse gärna vara i besittning; men han inser icke, huru de skola ernås, emedan därtill fordras mer än mänskliga gåfvor och krafter. »Efter vår tjänsteerfarenhet», säger han, »måste vi förklara hvarje i detalj ingående klassificering af fångarne uti en straffanstalt för en chimär; och vore än dess utförande i praxis så möjligt som det i teorien är tänkbart, så skulle den dock dels icke bibringa de lofvade fördelarna, dels icke allenast icke befordra ändamålet af inrättningen såsom både straff- och förbättrings-anstalt utan till och med försvåra och rent af hindra det.»
Meningen med klassindelningen mäste ju vara att bringa fångarne i hvarje klass på sådant afstånd från de öfriga, att de goda ej försämras genom de dåligas smittande exempel. Däraf måste dock följa, att inom hvarje tukthus en hel mängd smärre dylika måste upprättas, och just så många som det gifves grader af sedlighet bland fångarne; ty det kunde ej vara nog att endast de bästa och de sämsta från hvarandra afskildes. Dessutom måste anordnas en pröfningsklass, i hvilken nykomlingar kunde insättas, till dess deras sedlighetsgrad utforskats. Men därigenom skulle ju här bättre och sämre sammanföras. Den begångna förbrytelsen kunde omöjligen läggas till grund för fördelningen af fån-
Källa: Project Runeberg ·