Sida 428
VIII.
behandlingen af de försvarslöse utbredde öfver samhällsförhållandena; och man igenkänner lätt Livijns, den nye generaldirektörens, målande penna i de upprepade ämbetsskrifvelser, däruti detta ämne behandlas. »Att straffängel serna alltid böra stå öppna för att mottaga brottslingen», yttrar han i årsberättelsen 1836, »hvilken där umgäller sin missgärning, kan icke betviflas; men huruvida de s. k. korrektionsfängelserna, särdeles i deras närvarande skick, äro de ställen, dit yngre och med afsteg från lagar och allmän ordning beträdda barn måga dömas, kan däremot vara mycken tvekan underkastadt.» Han låter denna lilla betraktelse efterföljas af meddelanden om, huruledes polismyndigheten i hufvudstaden likasom ock länsstyrelser i orterna till korrektionsinrätt-ningen å Långholmen dömt barn, som bettlat, snattat, olofligt strukit omkring, lärgossar, som lupit från sina mästare m. fl., och hvilka år efter år där fått kvarstanna, »somliga därstädes nu uppvuxna till ynglingar.» — »Vistandet inom fängelset», säger han, »har menligt verkat på mångas fysik; önskligt vore, att det icke ägt samma inflytande på deras moral.» Af den vidstående tablån ser man, att under året fyra personer inom korrektion sanstalterna varit yngre än 15 år och 112 yngre än 20 år, under det att 388 varit under 25 år, 544 under 30 år, 538 under 35 år, 1,582 mellan 35 och 70 år, 17 mellan 70 och 80 år, 3 mellan 80 och 87 år, 1 vid 90 år och en hundraårig. Bland dessa åldriga var en blind, en enögd, de öfriga skröpliga på olika sätt; bland de yngre var en fånig, flera hade mistat synen, voro ofärdiga, besvärade med bråckskador, fallandesot o. s. v. Tre hade redan till-bragt 25 år i karlskronafängelset, därför att de icke kunnat åt sig bereda laga försvar; fyra hade vistats där i 9 år. Styrelsen hemställer, om icke dylika stackare fast hellre borde vara föremål för barmhärtig-hetsanstalter än fängelseinrättningar och om icke barn under 15 år, äfven därest de ströko kring och tiggde, hellre borde af den församling, de tillhörde, uppfostras och vårdas än förvisas till ett fängelse. Förhållandena under ifrågavarande året voro heller icke de värsta. Styrelsen hade året förut, 1835, haft högre siffror och svårare missförhållanden att framlägga: hvilket torde styrkas genom att anföra, hurusom förteckningarna för sagda år upptaga af de på obestämd tid till korrektionshusen och arbetsanstalterna för bristande försvar dömda personer: 634 såsom därstädes förvarade sedan tre år tillbaka, 760 sedan 10 år tillbaka, 186 sedan 20 år tillbaka, 37 sedan 30 år tillbaka och 6 sedan mer än 30 år — siffror, så mycket fruktansvärdare, som de visa icke strafftider för sonande af bestämda svåra brott utan allenast arbetstider under väntan på laga försvar och därjämte beledsagas al den upplysningen, att bland de sålunda förvarade personerna 426 aldrig varit för brott sakfällda.
Man frågar sig måhända, från hvilka lager af samhället dessa skaror utgått. Särskilda uppgifter gifva oss besked härom. De visa, att det knappast fanns något enda, som ej bidragit till rekryterandet af denna beklagansvärda samling. Det är ej blott militärstatens 900 gemene, ej blott de 579 drängar, 399 lärgossar, 133 gesäller och 128 matroser, som fylla leden; om än i färre antal möta oss i dessa tabeller för skilda år präster, studenter och kyrkobetjänte, officerare och civila
Källa: Project Runeberg ·