Sida 80
II.
därmed skulle varda mer än ersatt. Den sysselsatte fängarne med kross-ning af tegelsten,1 med stenhuggare- och sinidesarbete samt med spånad; och då den antagligen byggt sitt största hopp på del i den varuexport, som då lekte alla i hågen, ingick den till regeringen med en ansökan om rätt till tullfri utförsel af hvad på tukthuset tillverkats. Den 10 nov. 1670 resolverade i anledning häraf regeringen att den till att så mycket mera befordra det tukthus, som magistraten här i staden inrättat, »hade förunt och efterlåtit borgmästare och råd att tullfritt utskeppa och utföra låta alla de skeppsankar, större och smärre, samt allt annat arbete, som af fångarne på tukthuset kunde tillverkas, till konungens myndiga år och anträde till regementet».
Redan den 20 okt. s. ä. hade magistraten beslutit att byggnings-kollegiet skulle »negotiera en summa penningar att köpa järn för tukthusets räkning» och den 23 nov. befalles skrifvaren vid tukthuset inå-nadtligen till samma kollegium aflämna sina räkningar, att bokhållaren måtte öfverse dem »och således en riktighet därpå hällas». Men den 20 dec. ingå rådmännen Johan Påhl och Mårten Bunge till öfverståthållaren Axel Sparre med begäran att få komma i åtnjutande af ordinarie lön, då de ville åtaga sig förvaltningen af tukthuset. Samma dag öfverlägges härom i magistraten, med anledning af ett förslag från byggnadskollegiet, som afsåg att till allahanda arbete för stadens räkning använda fängarne. Sparre är tillstädes. Det ser ut, som om vissa tvifvel inom regeringen uppstått rörande möjligheten för magistraten såsom sådan att på ändamålsenligt och vinstgifvande sätt drifva tukthusarbetet och att Sparre fått i uppdrag att i en annan riktning leda magistratens beslut. Men detta lyckades honom icke. Borgmästaren Hans Olufsson erinrade om nyttan af att ankarsmidandet inrättades, pa det fångarne kunde, tillika med det de straffades, lära samma ämbete, och borgmästaren Trotzenfelt, som synes hafva delat den förres mening, uttalar särskildt sitt missnöje med de båda rådmännen: de hade bort komma med ett bättre förslag »utan stadsens skada». Vid votering i frågan rösta alla för byggnings-kollegiets förslag, borgmästaren Thegner med det tillägg: att ankarsmidet ej borde åsidosättas för »dessa nyttigheters skull». Öfverståthållaren sade sig vilja vara härmed nöjd; han trodde dock ej »att detta skulle, som sig borde, förvaltas», men lade ansvaret härför på magistraten.
Då denna emellertid den 10 jan. 1671 var å rådhuset församlad, uppkommer öfverståthållaren dit och förklarar, det han hölle rådligt förordna »rådmännen Påål och Bunge» att förvalta tukthuset på sådana conditioner de själfva erbjudit, enär verket igenom dem bättre kunde drifvas och staden således icke blefve graverad; han ville ock förskaffa af kronan medel för deras lön, »hvilket hans excellence», heter det härvid, »icke en utan flera gånger repeterade, befallandes att det protokolleras skulle, och vore man vid dem intet vigder, utan tukthuset skulle dem inrymmas på ett år eller tu.» Ginge det då ej bra, kunde det ändras.
1 Den krossade stenen såldes älven till enskilda. I 1673 års barnhusbok läser man denna anteckning: »H. köggreflige excellens, rikskansleren Magnus Gabriel de la Gardie
för denna post, hvilken tukthuset till hans behof levererat hafver, nämligen 190 tunnor stött sten å 1 dir: 190 daler.»
Källa: Project Runeberg ·