Sida 81
II.
Det kan bero pä protokollsföranden, att här ingenting forekommer om hvad erfarenheten redan vittnat rörande de, såsom vi i det föregående visat, ganska högtflygande förhoppningarna om vinst på »detta verket». Öfver ståthällar en hade ju ett visst stöd för sin mening i utfallet af första årets försök. Under detta, 1668—1669, hade staden »försträckt» tukthuset tillsammans 3,069 dir 21 öre, fått byggnings-pertzeler af Kasper Hansson för 61 dir 19 öre samt uppnegotierat medel och materialier till värde af 382 dir 6 öre, tillsammans 3,513 dir 14 öre. Häraf hade staden igenbekommit 342 dir 18 öre samt utgifvit för tukthusets reparation, inventarier m. m. 2,710 dir 15 öre och till af-löningar 282 dir 18 öre, tillsammans 3,335 dir 19 öre; »blifver alltså stadens förlust: 177 dir 27 öre», såsom jämväl en kort uppsats öfver stadens vinst och förlust, vidhäftad räkenskapen, utvisar. Men härom nämndes ingenting under ordbytet i magistraten. Öfver ståthållarens förberörda förklaring väckte tydligen stor sinnesrörelse. Man svarar, att byggnadskollegiets förslag vore en gång »aggreeradt», att verket allaredan vore begynt och i gäng bragt, samt att staden därpå antagligen »skulle ha avance, efter provision vore gjord och med stenhuggare kontraheradt, som för hvar fånge skulle ge om dagen 16 öre kmt, sten framförd och en god del arbete förfärdigadt, som vid Norrmalmstorget brukas skall»; så vore ock »i lika måtto stamphuset och stamparna till att sönderstöta tegelstenarna inrättade, hvaraf man kunde betjäna sig vid sandstensmuren, som till en del skulle muras under vattnet och dessutom ofvan vattnet mycket starkare fäster af ofvanbemälda materia med kalken sammanblandad». Byggningskollegiet hade ock ackorderat med en smed, som skulle ge en half daler om dagen för hvar fånge och han sedan förfärdiga i tukthuset af egna kol och järn allt det järnarbete, som staden tillkommande år till byggningar och annat kunde behöfva. Men fram i vår, när bättre köp blefve på järn, ville magistraten kontinuera med ankarsmidande och begagna sig af det kungliga privilegiet. Redan hade man erfarit, huru tukthuset under privat administration upprätthållits; det hade genom egennvttighet sä fördärfvats, att det på sistone helt och hållet fördärfvats (sic!), till dess 1668 om hösten under magistratens disposition det med bekostnad och största besvär inrättades och sedan med nytta och frukt är vidmakthållet. Sä kunde man ock utan
*j
åtskillnad låta inkomma alla missgärningsmän, som deras brott med penningar icke bättra kunde; men skulle tukthuset ä nvo underkastas privatis, så följde däraf, att dessa allenast ville emottaga starkt och hälsosamt folk, - men de andra skulle man nödgas afstraffa antingen med gatulopp eller fängelse, underhållandes dem af publico.
Oberörd af alla dessa skäl, vidhöll öfverståthållaren eke desto mindre sin mening; staden skulle däraf ej få någon gravation.
Härtill svarades, att sä ej vore förhållandet, enär de båda rådmännen för sitt åtgörande fordrade full rådmanslön, det vill säga 1,900 daler sm t årligen och vidare ville, att staden skulle underhålla tukthusets vaktmästare, bokhållare och kokerska, hvilka efter stat lönades med tillsammans 320 daler smt; staden graverades således med 2,220 daler smt årligen, och det kunde och borde staden icke. Under erinran att detta verket inrättats icke utan omkostnad och stort besvär för afskaffande af
Källa: Project Runeberg ·