Sida 83
II.
I sammanhang med och för utveckling af det ekonomiska system, hvilket riksskattmästaren Gustaf Bonde 1661 i regeringen framlagt, hade regeringen 1662 i Stockholm privilegierat ett »generalfaktori-kontor», hvars uppgift var att befrämja rikets handel, sjöfart och manufakturer. För att beträffande de senare vinna önskad framgång tillsattes därjämte en »ämbetxkornmissarie», hvilken skulle halva tillsyn öfver ämbetena, det vill säga handtverkerierna, befordra deras utveckling och laga så, att de ombesörjdes af allt liera inländska män. Detta uppdrag anförtroddes åt. den redan nämnde Jean de la Vallée, i yngre år med sin far, arkitekten Simon de la Vallée, från Frankrike inkommen till Sverige, där han redan vid denna tid såsom arkitekt vunnit ett berömdt namn. Både generalfaktori kontoret och ämbetskommissarie-befattningen äga för vår historia ingen annan betydelse än den de kunna få såsom vittnen bland mänga andra om en tid, en regering, full af planer och hugskott, men utan förmåga att pä något tillfredsställande sätt förverkliga dem. Jean de la Vallée fick en vida större. Två gånger, senast 1666, af regeringen hos Stockholms magistrat rekommenderad vid rådmansval och såsom ofvan omförmälts 1667 kallad att i öfverståthållarens ställe vara direktör öfver manufakturerna i barnhuset, blef han 1671 nämnd till borgmästare och preses i ämbets-kollegium; och då genom den nya författningen om Stockholms stads styrelse d. 12 december 1672 föreskrefs, att andre rådmannen skulle bland annat »om barn- och tukthuset omsorg draga», men att ämbets-kollegium maste »om barn- och tukthuset med dess dependentier öfver-lägga och sluta», så hade han i och med detsamma med hänsyn till dessa för tillfället, som vi veta, skilda anstalter fått en ställning, af hvilken han icke underlät att ofördröj ligen begagna sig.
Den 1 maj 1673 afträdde rådmännen Påhl och Bunge från sin befattning med tukthuset. Då öfver barnhusets räkenskaper under åren 1668—72 icke fanns någon »sluten bok» likasom ej heller någon registratur förts vid kontoret, fick den i början af 1672 antagne bokhållaren Olof Tiller i uppdrag att afsluta barnhusböckerna för sagda fyra år. Han fann därvid att kronan dels i följd af underlåtenhet att inbetala utfästa anslaget, dels på grund af obetalda leveranser, häftade i skuld till barnhuset för ett belopp af 14.406 dir 25 öre smt;1 hvaremot tukthusets från 1669 ut- och in-balanserade skuld till barnhuset allenast utgjorde 43 dir 16 öre smt, nu, genom åtskilligt under 1672 af tukthuset levereradt garn till säckväf för 25 daler, ytterligare minskad till 18 daler 16 öre s:mt. De la Vallées första åtgärd blir att med all kraft söka »äter igen upprätta manufakturverket såsom det före 1668 varit hade.»1 2 Stödd på den bestämmelse i nyss anförda författningen, som sammanförde båda verken under en styrelse och hänvisande till deras »första begynnelse», därvid de tydligen varit en enda anstalt
1 O. Tillers memorial d. 19 mars 1688, vol. ang. Barnhuset. Kammararkivet.
2 En Herman Kruse inger d. 7 febr. 1666 förslag och anbud om inrättande i barnhuset af sidenväfveri, »Giirte-, Seiden- och Wullenfarberei» m. m., »dadurch die scfion drinne avgefangene Schnurmacherei ihre fortgang sollte haben können». — Riksarkivet, handlingar rör. barnhuset. De ord, vi kursiverat, antyda, att man vid denna tid verkligen utvidgat »manufakturerna» därstädes.
Källa: Project Runeberg ·