Sida 106
5. Det minnesvärda året
106
OKT MINNESVÄK|iA ÅRKT
trycket af reaktionens atmosfär och deltagit i det »minnesvärda årets» händelser. —
Ännu mera aktivt inkastas han i striden, då han i början af oktober 1838 blir ordinarie medarbetare hos Kullberg i Freja. Han tjenstgjorde en tid såsom extra i Svea hofrätt; han utnämdes till vice auditör vid artilleriet, men förmodligen trifdes han icke rätt väl i embetsverken. »Jag glömmer aldrig» — säger Anker i Blanches roman Vålnaden —- »min första tjenstgöring i Kungl. Svea hofrätt. Jag instälde mig på stora sessionsrummet med mitt protokoll i handen. Vid det långa sessionsbordet sutto hofrättsråder och assessorer med högtidligt stränga ansigten. Det föreföll mig, som hade jag stått på en kyrkogård med snöbetäckta grafvar.»
Dessutom är det klart, att göromålen i Hofrätten lika litet som arbetet i Justitie-revisionen egde något behag för Rabulisternas diktare. Och Blanche tog mod till sig och följde sitt hjertas röst och blef, såsom vännen Kullberg, ett pressens enfant perdu. Ty den tiden ansåg man publicisten som en paria, och naturligtvis var det oerhördt, att en blifvande ung ädling, en biskopsson och kammarjunkare, sådan som Karl Kullberg, tillhörde ett af dagens mera kända rabu-listblad. Också skref Hartmansdorff med anledning häraf till biskopen i Kalmar i juli 1838: »Apropos af tryckning och tryckfrihet: så påstås icke allenast att din äldste är medarbetare i Freja, som nyligen blifvit indragen men uppstått i Nya Argus, utan äfven författare till några af de mot konungen och andra hätskaste artiklarna i anledning af Crusen-stolpiana. Kan det vara möjligt? Om så vore, skulle du ej kunna återföra honom från ett slag af skriftställeri, som upplöser alla samhällsband och måste ingifva främlingar den tanken, att svenskarne äro föraktlige belackare i stället för en storsint nation?»*
»Belackarne» fortforo dock att utösa sina »smädelser». Freja, som efter indragningen kallades Nya Argus och, sedan hon erhållit ett nytt tillståndsbevis, oförändrad utsläpptes under namnet Nya Freja, påstod i augusti, att missnöjet var gammalt, att det länge hade grott, innan det brutit ut, och att Crusenstolpes affär blott var gnistan, som tände. En månad senare lästes i Nya Freja ett poem om Naturriket, der det bland annat hette:
* A. C. af Kullbergs brefvexling. (Kungl. bibi. handskrifter.)
Källa: Project Runeberg ·