Sida 107
5. Det minnesvärda året
FREJAS »RABULISM».
107
»Hvarthän jag ser uti naturens rike,
Ser jag ett stort, ett skönt, ett muntert lif,
En frisk, en kraftig ungdomslust, som brottas
I segermod emot förruttnelsen.
Hvad är som drifver, hvad som eldar den
Just det, att ingenting är enahanda,
Att ingenting står still, att intet finns,
Som kallas kung! — — — — —»
I slutet af oktober indrogs Nya Freja, hvarefter hon kom ut under namnet Nyare Freja. Olyckan tillkännagafs den 2 6 oktober i form af en dödsannons, sirad med svarta kanter. »Torsdagen den 25 oktober kl. 2 e. m. träffades Nya Freja af en från Indragnings 111 aktens bristfälliga byggnad nedrakande timmerstock så våldsamt, att hon på stället afled i en ålder af 2 månader och 18 dygn, hvilket endast på detta vis tillkännagifves. Sorgens beklagande undanbedes.»
Glåporden och skriket blefvo till sist odrägliga. Konungen tröttnade vid sitt trogna svenska folk och afreste i november till sina undersåtar i Norge. Aftonbladet innehöll då en retsam insinuation, förklarande att det hört, att judarne i Stockholm tänkte uppresa tvänne utomordentliga byster i sin synagoga. Den ena skulle föreställa statssekreteraren Skogman; den andres namn var okändt, »men» — sade Aftonbladet — »han lär skola tillhöra israeliternas egen extraktion.»
Freja reflekterade mycket skarpt öfver resan. Den 16 november egde hon en novell, undertecknad af M — det var Mellin, som skrifvit den — och handlande »om kung Sigismunds resa ur riket 1594». Det hela, en dialog mellan Sigismund och Erik Brahe, syftar alldeles uppenbart på konungen och hans gunstling. »Hvad vill jag väl göra med dessa missnöjda svenskar?» — frågar han. — »Hvarthän jag vänder mig, förnimmer jag idel oro, idel gensträfvighet. Våra anhängare äro ju allmänt föraktade.» Brahe ber Sigismund vara viss om, att han har vänner. »Vänner, ja, och anhängare!» — svarar den ledsne Sigismund. — »Jag fruktar, att jag oftast lider af deras välmening; — — oväsendet på gatorna i slutet af juni har upprört allas blod; — det har fört en ond anda i hela svenska folket. De göra anspråk på sin konung, de fordra något af honom!» Ja — svarar gunstlingen — rådsherrarne knota. Särskildt Erik Sparre,
Källa: Project Runeberg ·