Sida 108
5. Det minnesvärda året
108
DET MINNESVÄRDA ÅRET.
ur hvars yttrande han citerar: »Hvad det ordalaget vidkommer, att en arfkonung bör regera absolute, så är derom i Sverige icke mycket tillförene hördt, men väl hafver en Nero fordom påstått och sagt: jag är gudarnes sändebud, hos mig är makten att förordna om hvars och ens lif och vilkor I En kristelig konung har deremot yttrat, att han ville regera efter lag och rättvisa och icke efter egen vilja, hvilket var ett berömligt ord, och' vore väl, om alla tjenare rådde öfverheten till sådant tänkesätt.» Sigismund afbryter: »Ha, jag tycker detta är riktadt mot konungamakten 1 Ar icke jag den allena styrande? Vill han icke förlikna mig med Nero, om jag tilltror mig att förordna om mina undersåtares lif och vilkor?-) Nej, hellre till Poleni »Der finnes ännu rökverk!» Brahe svarar bugande: »Visserligen, eders kunglig majestät, det är icke värdt att vara kung, om man icke åtminstone får njuta äran. Eljes blefve ju kungen endast en embetsmän som vi andra, som äro till för folkets skull(!). Särdeles hårdt måste det vara att sakna rökverk, när man blifvit van dervid. Men det kan väl ännu hjelpas. Vi hafva nog många vänner, som kunna röka för eders kunglig majestät ännu. Vi kunna kalla hit folk från landsorten, om eders kunglig majestät vill gifva dem audiens och höra deras tal.»
Det sistnämda är en pik åt de läns deputationer, som uppvaktade konungen på hans genomresa till Norge. Baron Palmstierna i Östergötland yttrade då bland annat: »Utsväfvande i tankar, har man snart låtit orden öfverskrida de gränser som lagarna, sederna, förnuftet och anständigheten ölverenskommit att uppställa mot sjelfva kärlekens och dårskapens förvägenhet. Vi ogilla högt det åsidosättande af allmänna pligter, som dagblad och flygskrifter täfla uti att stundligen förete.»
Hartmansdorffs utnämning till landshöfding i Kalmar, Nermans till justitiekansler och Skogmans till president underkastas i Freja en ganska uttömmande kritik, och den 14 december förklarar tidningen, att samhället måste omskapas, att intet kan reformeras, att allt slutligen går »en total upplösning eller en revolution till möte, drifvet af en inre nödvändighet, starkare än hvarje individuel vilja.»
Äfven Blanche bryter en lans i kriget mot de makt-egande; dock går han icke högre än till polismästaren Hultberg. Han utslungar en artikel mot denne »prygelsystemets restaurator», erinrar om Vermdömålet och dess hemska »bar-
Källa: Project Runeberg ·