Read Runeberg

August Blanche och hans samtid

Originalsida 109
Originalsida 109
Originalsida 108
Originalsida 109
108–109

Sida 109

5. Det minnesvärda året

BLANCHE OCH POLISEN.

109

barism» och blottar en liten del af herr polismästarens bragder. Prygelbänken hade åter kommit fram ur sin gömma, blifvit ett tortyrinstrument och erhållit många offer, bland annat några minderåriga pojkar, som fört oljud. Fjorton-årige Lundberg erhöll 50 prygel; två andra gossar fingo 20 par spö hvardera — utan att någon af dem var öfverbevisad om brott. »Hvem är han då» — säger Blanche i artikeln -— »denne kraftige, för allmän ordning och personlig rätt nitälskande man, som med sådan käckhet knyter polismyndighetens bindel för lagens ögon, i den tanken att lagen blott kan eluderas af packet? Jo, en ung man från landsbygden, en herr Hultberg, med häradshöfdingenamn. — — Vi beklaga den domsaga, som varit plantskolan för dessa begrepp om lagens och mensklighetens rättl» Hultberg var en länk i favoritsystemets kedja. Han kallades Göran Persson af tidningar och publik och verkstälde på ett år 900 olaga häktningar.

Snart blef han äfven föremål för en ny skarp kritik. I april 1839 skrifver Blanche en artikel, emedan herr polismästaren torterat en sextonåring. Längre fram i september, då Hultberg blifvit åtalad, fortsätter han sin stränga och väl-behöfliga granskning. »Knappt» — säger Blanche — »hade de olyckliga dragonaderna nästan hunnit nedsabla monarkiens förnämsta lifvakt, aktningen för ömsesidiga rättigheter, förrän det nya polissystemet, hvars fader eller upplifvare herr Hultberg är, började sin verksamhet.» Derefter talar han om de upprörande häktningarna. Alla dessa Hultbergs olyckliga offer utgingo ur fängelset brutna till själ och kropp, utan både arbete och förtjenst och hatande samhället. Derigenom skapades nya brott och arresteringar; och ehuru man ville döma samme Hultberg till fästning, qvarstod han på sin post som poliskammarens chef!

Orsaken till artikeln var det Sandegrenska målet. På en bodbetjents grundlösa och obevisade angifvelse häktade man en köpman, skymfade honom groft, lade beslag på hans böcker och inledde en rättegång. Sedan började vittnen letas upp med pock och mutor. »Allt detta bildar ett faktum så till den grad mot alla lagbud, att man nästan vore färdig att anse alltsammans för en dikt.» Slutligen blef tyrannen dömd att afsättas af Hofrätten.*

* Sandegrenska rättegången pågick i en månad, hvarefter saken remitterades till kämnersrätten, hvilken återstälde de beslagtagna

Källa: Project Runeberg ·