Sida 9
1. Barndomsår och barndomsintryck
DEN TOLFTE FÖDELSEDAGEN.
9
August en skyddsgudinna, en genius, en mild och god fé, som hjelpte* honom och ledde honom. Hon skaffade pengar till hans böcker, när det felades, ofta med de otroligaste uppoffringar från hennes sida. Hon följde hans studier med ett märkvärdigt intresse, och när hon låg sjuk och gossen läste latin, brukade han få sitta vid hennes säng och läsa högt. »Litet förstod jag och intet förstod min mor, men hon lyssnade till de latinska fraserna med samma uppmärksamhet, som om hon i kyrkan lyssnat till en predikan.» Någon gång upptäckte han en tår i hennes öga, och när gossen frågade hvad hon grät för, svarade hon: »Jag bara tänkte på hvad du, stackars barn, får arbeta för att kunna lära dig alla de der svåra sakerna. Men lycklig den, som kan arbeta och får lära sig något! Jag fick lära intet, jag!»*
Antagligen är det äfven ett minne från barnaåren, hvilket ligger till grund för hans lilla skiss Den i2:te födelsedagen. Tidigt blef han väckt af en skrällande hornmusik, skyndade ur sin säng, klädde sig och gick ut. I rummet bredvid såg han sin kära mor, blek och mild, »böjande sig öfver ett hvitklädt bord, smyckadt med blommor, som bildade en krans kring den stora saffransbullen, aldrig oftare synlig i mina föräldrars hus än vid jultiden och då min födelsedag firades. Min mor reste sig, gick mot mig, tog mig i famn och gratulerade mig på min I2:te födelsedag, dervid hon med tårar i ögonen tackade gud för det hon fått mig så långt, och satte mig sedan i soffan framför det festliga bordet, hällande kaffe i min kopp, och skar åt mig en mycket stor skifva af saffransbullen.»
Ofverlycklig öppnar han sitt födelsedagspaket, som innehåller en himmelsblå väst med perlemoknappar, »just en sådan som jag under ett helt års tid önskat mig,» säger han. »Jag hade sett gossarne Printzencreutz i skolan bära sådana västar och dagligen bedt min mor om en dylik, utan att tänka på olikheten i statssekreterarens och håboistens (lås: hofslagarens) vilkor.»
Så tågar han till skolan, klädd i sin nya väst och lastad med ett par saffransbullar, skolkamraternas andel. I förbifarten- gör han en liten påhelsning i hökarboden, der han brukade köpa en fjerndel smör åt modern; men när ingen ser eller låtsar om hans nya väst, säger han till betjenten,
* Aug. Blanche: Den rodrutiga själen (En skådespel, äfventyr).
Källa: Project Runeberg ·