Sida 128
6. Freja-redaktören och hans stab
128 FREJ ARED ARTÖREN OCII HANS STAB.
Här stod den högröstade och långrandige Argus, »till komplett evidens» deducerande sina åsigter, han som på gatorna uppehöll excellenserna och pratade till den grad, att »de segnade ned till marken och lågo såsom kappsäckar vid hans fot», sade han sjelf, — Argus, som en gång uppe på slottets borggård grep statsrådet Schulzenheim i knapphålet och dundrade: »Hur kunde baron vara nog dum att indraga Freja?» — Argus, hvalfisken, såsom han äfven kallades, han, hvilken »öfvertagit» Sverige 1820, förutsade allt, både hvad som händt, hände och skulle hända, och, — skrifver Livijn —
»— — der han hörde prisas Vår sköna verld, var han till svar ej sen: Att öfver sådant må ej undran visas, Ty han vår herre dertill gett idén.»J
Det var om Askelöf och Argus finnen Snellman yttrade: »Medan den förre trifves väl blott vid tryfielpastej och champagne, finner den senare mera smak i en tallrik svensk ärtsoppa med fläsk och gamla supen.» Och det är om Argus-Johansson Mellin i sin fantasibild Sveriges sista strid berättar, att när kibitkan, som förde honom till Sibirien, åkte förbi Hellstens tryckeri vid Österlånggatan, rusade samme Hellsten utför trapporna till åkdonet, öfverlemnade åt Johansson en bundt af tidningen Freja, skakade hans hand och sade med bruten röst: »Det är svårt, att bror skall nödgas resa till Sibirien; men tag åtminstone här ett par årgångar af vår forna tidning Freja till lektyr på vägen.»
Här satt den liflige och älskvärde Mellin, en reslig gestalt, ljuslockig och blåögd, allas vän och bror, »det unga Sveriges» chef; Mellin, som med välvilja och uppmuntrande råd genomgick debutanternas manuskript och rättade dem, han, typen för en tidens litteratör, skrifvande hvad som helst, noveller och predikningar, konst, historia, etnografiska- och reseskildringar, omfattade samlingar i alla möjliga brancher, kort sagdt ett fullständigt bibliotek, ett jätteverk, men, detta oaktadt, »lefvande för dagen», fattig som de andra, millionär endast på ideer, och till och med i knipan för att få penningar till .hushyran 1837 pantsättande de böcker, som han innehade till låns från det Kungl. Biblioteket. I ett bref till Nicander från bok-
Källa: Project Runeberg ·