Sida 169
7. Ur tidens krönika
FREJA OCH ADELN.
169
fåkunniga, till kropp och själ odugliga pojkar framsättas och fjäsas, derför att de heta ätteläggar af en slägt, som en ättefaders duglighet eller rikedom eller ock helt enkelt slumpen satt bland de förnäma? Hvem känner icke en ovilkorlig kittling i munnen, då han ser näpna fröknar, hvilkas hela arf af skönhet, förstånd och kanske rikedom består i ett gammalt namn, med högdragen min skåda ned på det så kallade packet och tyckas förargade, att det vågar gå samma väg, andas samma luft som de? Hur mången, som annars af naturen varit danad till något godt, har icke blifvit förderfvad genom denna dröm om medfödt företräde?»
Nu vände rabulisterna sina anfall mot adeln. Freja satte i gång ett litet ordkrig i sina spalter, sökande att på alla sätt komma den in på lifvet. * Johansson agiterade för att adeln måtte afskaffas. Adeln, ville han, skulle sjelf abdikera. Adeln, sade han, är en kräfta på samhället. Bort med alla adliga distinktioner och titlar!
Adeln anklagas för att skada hela nationen; den har en privilegierad frälsemoral, — hette det — »som genom bibehållandet af en tvåfaldig måttstock för rätt och orätt, tillåtligt och otillåtligt demoraliserar opinionen och sederna samt dymedelst utöfvar ett högst förderfligt inflytande både inom det offentliga och enskilda lifvet.»
Tvärt emot detta adelskap uppställer man ett annat — själens, bildningens, kort sagdt: det andliga. Bördens aristokrater fortsätter man att håna. Derför har den utlefvade kammarherren rätt, då han jämrar sig öfver packet, pressen och parvenyerna i en af Beppo-Sommelii dikter i Freja;
»Det är fasligt! — Mer och mera Börjar man att observera, Klandra, döma, kritisera
Oss på höjderna, Oförtäckt och högljudt prata; Borgarne bli obstinata, Unge män indelikata Och sjelfsvåldiga I
Tacka vill jag forna tider! Ve, o ve, fördömdt! — Jag lider
* Bland annat innehöll tidningen flere artiklar: Blick fä de olyckor, som Sveriges adel ådragit fäderneslandet.
Källa: Project Runeberg ·