Sida 224
10. Blanche såsom författare
224
BLANCHE SÅSOM FÖRFATTARE.
Denna kärlek till sanningen, till lifvet sådant det är, till enkelhet och natur, hvar det än finnes, låter honom beundra fru Carléns Pål Värning, hvilken när den kom ut icke var romanesk nog. Att Pål uppfostras på en skärgårdskrog tålde man, men — säger Blanche — »att sluta såsom krö-gare på samma ställe —•, si, det duger inte, ty det der allt är så — förlåt oss uttrycket — förbannadt naturligt!»*
Blanche är då, med andra ord, nästan en realist. Han öser ur den stora brunnen verkligheten, naturen. Han tager lifvet omkring sig, menniskorna omkring sig, insätter dem i dramat, i skissen, i romanen; låter dem träda fram, sådana som han sett dem; skapar svenska typer, målar svenska seder, blir genom sin bekantskap med dessa tusentals individer särskildt i sina skådespel en rent nationell diktare.
Och folket begriper honom, uppskattar hans förtjenster. Kupletterna i hans pjeser svänga sig öfver rampen — tänk endast på gesällvisan, nobisvisan och Riovisan! — lefva på folkets läppar, sjungas i folkets kyffen, spelas af positiverna på torgen och i gränderna.
En annan af de källor, han uppsökte för sin diktning, var rättegångsreferater, polismål och dylikt. Historien om En trefaldighetsnatt vid Uggleviken återfinnes i rättegångs-protokollerna från 1824, och Vålnaden är baserad på dylika dokument, tryckta i Stockholms Dagblad 1829. Grundstommen till romanen fick han af en fru Strömberg, enka efter en stockmästare och god vän till modern.
Mycket sällan för han oss till en ort, der han ej varit. Skådeplatsen för August Blanches arbeten är Stockholm, trakten omkring Stockholm, Dander)'d och Djursholm, der han ju hade vistats några somrar under skolåren. Endast någon gång för han oss utom Stockholm, till Vermland, Bergslagen, Upsala, Göteborg, en gång till verldsstaden vid Seine, der han hade lefvat, och en gång till Petersburg, hvilket han aldrig sett.
Fullt lika nationell blir han i sina skisser, i taflorna ur lifvet, i bilderna ur verkligheten, hyrkuskens, prestmannens och skådespelarens äfventyr. Der tecknar han Stockholmslivet, Stockholm under Karl Johan, fullt ut i sin genre lika originelt, som Bellman i sina sångers mångskiftande verld en gång visat oss Gustaf III:s Stockholm.**
* Stockholms Figaro 1845, N:o 12.
** Sina första lärospån som berättare gjorde Blanche i Freja.
Källa: Project Runeberg ·