Sida 225
10. Blanche såsom författare
DIKT OCH VERKLIGHET.
225
Det är minnena ur hans eget lif, minnen från hans flaneringar, bilder han uppfångat under ströftågen på gatorna, återgifna med god färg, godt lynne och god blick, städse mera fulländade, afrundade, konstnärliga.
En dag äro Blanche, Vilhelm von Braun och Jean Högqvist inbjudna till middag hos »broder Jeans» syster, Emelie. Glädjen står högt i tak, champagnekorkarna smattra; då frågar värdinnan sin något öfverlastade bror, om han vet, hvad det är för dag — och får till svar: en glad dagl
Emelie, som förklarar, att det är moderns dödsdag, öfverraskar sina gäster med en färd till Nya kyrkogården. Der låter hon Jean böja knä under en straffpredikan, hvaraf hon äfven skänker en liten del åt skalden Braun, uppmanande denne att liksom Jean falla på knä, medan Blanche ropar bravo, skrattande med full hals och utlofvande en hel storm applåder åt Emelie •— om hon i detta ögonblick uppträdde på teatern.
Läs nu berättelsen »Middagsorgier och en graf», och hela denna scen möter dig kopierad. Sällskapet vid middagsbordet utgöres af aktörer; Sällström sjunger, Braun, är icke inbjuden; Blanche representeras af »skådespelaren Ekström». För öfrigt är det hela en mycket sann bild ur verkligheten.
Eller Jean skall på aftonen uppträda såsom Propp, en hufvudroll i August Blanches pjes Positivhataren. Fruktande för den oförbätterlige Jeans vanor, uppsöker honom Blanche på morgonen spektakeldagen. Jean är inte hemma; han är utgången, heter det. Alla sättas i rörelse för att gripa rymmaren; teaterns personal löper åt alla väderstreck; ingen Jean finnes; oredan är stor. Då får man af en händelse veta, att »broder Jean» fångats af slottskanslibetjenter och nu sitter på gäldstugan. Blanche skyndar dit och finner honom berusad, spelande för kamraterna i vild fröjd Propp. Blanche löser ut honom, bär honom ned i vagnen och låter honom ett par timmar derefter uppträda.
Läs nu i En skådespelares äfventyr »Jean Högqvist»! Der få vi hela scenen lifslefvande för oss. »Jag gick upp» —- skrifver Ekström — »följd af vaktmästaren, och snart befann jag mig i ett temligen rymligt rum, der kring ett bord, fyldt med glas och buteljer, ett dussin manspersoner i skjortärmarna hade plats, ibland dem bror Jean, höjande glaset liksom till en ny skål. 'Du här? Vågar jag hoppas,
August Blanche och hans tamtid. 15
Källa: Project Runeberg ·