Sida 226
10. Blanche såsom författare
226
BLANCHE SÅSOM FÖEFA1TABJJ
att du flyttar hit på en månad, så gud signe dig! Din skål, välkommen hit i dessa fridens bygder:
Gudskelof, här har man ro Undan verldens stormar! Ljuft att här i lugn få bo Medan verlden gormar.»
Så dricker man hans skål under ett jublande hurra. »Jean», sade jag, »har du glömt, att du skall uppträda i afton på Nya Teatern och att du blott har en timmes tid på dig för generalrepeiition? Var ordentlig åtminstone för i dag!» Jean tog ett nytt glas och sjöng en ny kuplett. »Dig vänta guld och lagrar!» skrek jag i hans öra, ty han hade ibland sina ryck, då han var känslig äfven för dessa, i synnerhet när han druckit mycket. Jean tömde ett glas till och svarade:
»Må andra lefva af sitt guld, Men vi — vi lefva af vår skuld.
Trallera!»
Så börjar man en vild dans kring bordet med buteljerna, Ekström bemäktigar sig den motsträfvige Jean, bär honom ned i vagnen, rakar honom och klär honom och för honom till teatern, der han strax känner sig hemmastadd.
Dylika små historier finnas i Blanches anteckningar. De finnas der i hundratal, de inflyta i hans diktning, de ställa denna hans diktning på realitetens grund. Ja, för att icke taga ett enda steg utom verkligheten, låter han, då han förbereder sig att skrifva dramat Engelbrekt, dalmasar och dalkullor samlas ute på Malmgården, sjunga provinsens sånger, leka provinsens lekar, uppföra några scencr ur sin egen bygds lif.
Anekdoten, historietten blef äfven hans fält, då han längre fram skref sina små skisser ur Stockholmslifvet. Då mejslade han ut dessa otaliga notiser, hvilka han hade gömt under ett rikt lifs sommardagar. »Nog skulle jag», sade han då, »kunna skrifva stora och tjocka romaner, som fru Carlén med flere, men konsten är att kunna skrifva små, korta bitar och att inom en trång ram inrymma allt, hvad
Källa: Project Runeberg ·