Sida 244
11. Revolutionsåret 1848
244
REVOLUTION SÅRET ] 848.
ett redan bristande öga förvarad, förespår ett slutligt varmt närmande mellan de begge då mot hvarandra väpnade nationerna. »
1848 under det dansk-tyska kriget, då Sveriges folk lågade af begär att gripa till vapen, då skaror af svenske män drogo till danske bröder och konstnärsgillets ledamöter värmde opinionen i stridslystna artiklar, utsådda i pressen — då kände sig Blanche mindre uppskakad än de andre. Danske studenter ropade: »Tydskerne må vi knuse!» Svenskarne skreko med, men vi — säger Blanche — »gjorde oss redan då sjelfva den frågan: om danskarne ha sina goda skäl för att knuse tyskarne, månne vi svenskar ha det?»*
Deremot skakades han i mycket hög grad af 1848 års Februarirevolution, af skotten från barrikaderna, bruset af marseljäsen, hvilken i August Blanches själ klingade som en segerhymn.
Ju närmare man nalkades detta jubelår och sorgeår, dess mer kände man, att jorden började skälfva. Öfverallt vaknade Europas folk, i Spanien, i Bayern, i Österrike och Italien. I Roma tågade hela skaror till Kapitolium, ropande: nationalbeväpning, ned med ministären! I München tvingade man dansösen Lola Montez, konungens älskarinna, att afresa ur staden. På Sicilien fordrade man ett eget parlament; i Lombardiet och Venetien reste man sig mot Österrike.
Så kom den märkliga Februarirevolutionen. Skaror af arbetare, bärande långa facklor, drogo genom Paris, sjungande marseljäsen, och när trupperna gåfvo eld och tjuguåtta man stupade, lade man dessa fallne, tjuguåtta blödande lik, på en vagn, som i sorgetakt, omstrålad af eldskenet, rörde sig genom gatorna, medan hemska rop klingade: »förräderi, hämd, man mördar våra bröder!» Omgifven af kroppar ända upp till höfterna, vadande i det blod, som strömmade fram ur såren, stod en ensam man på den ohyggliga vagnen. Då och då fattade han en qvinna, ett af offren, visade hennes bloddrypande barm för mängden, lyste henne med facklan och uppmanade till hämd.
* I Den politiske kocken (1850) skämtar Blanche litet med skandinavismen; en af personerna, magistratssekter Born, säger t. ex.: »Jag har inte tid att vara hemma, jag måste uppoffra mig för den skandinaviska idén.»
Källa: Project Runeberg ·