Sida 245
11. Revolutionsåret 1848
FEBEUAKI-KEVOLUTIONEN.
245
Och under tiden klämtar det, stormklockan är i gång, hotande barrikader uppstiga mellan husen; vapenförråden plundras, trupperna rycka ut; menniskorna känna, att det är stormen som nalkas. Så börjar det att jäsa öfverallt på gatorna. Ovädret bryter löst öfver den skälfvande verldsstaden. Folket och militären börja sin hemska strid.
Och efter att hafva undertecknat sin afsägelseakt, allt under det han hör det vilda larmet af massorna, flyr kungen förklädd genom en bakport ur slottet. Tuilerierna eröfras, folket strömmar in, och arm i arm med soldaterna ilar det uppför trapporna. Nu börjar det plundra hans majestäts prydnader; nu börjar det roa sig i de kungliga gemaken; nu är det suveräna folket herre i kungens borg. Man dansar, man jublar, man tömmer konungens vin; hans tron bränner man i ett bål på Bastiljplatsen.
Klockan är nära half elfva aftonen samma dag, då en man visar sig på stadshusets balkong, vid skenet af en fackla ropande ut till massorna: »Den provisoriska regeringen vill republiken under förbehåll att folket vill den, folket, hvars önskningar inom kort skola inhemtas!» Mannen, som sålunda proklamerade republiken, sedan Dupont de L'Eure utnämts till president och med två fanor och två trummor dragit genom Paris, var Lamartine, skalden, republikens räddare.
Februarirevolutionen väckte stormen till lif. Öfverallt följde en massa liknande uppträden, skott, barrikader, men-niskoslagt, frihetshymner. Först började det sjuda i Österrike och Ungern. Folket gjorde revolt, man slogs på Wiens gator, österrikiska trupper ville ej gifva eld, och Kossuth intågade i spetsen för sina ungrare, mottagen af lefverop, höljd i ett regn af blommor. Och pl Hofburgs altan uppträdde en härold, föreläsande ett kejserligt manifest för folket, utlofvande att gifva det suveräna folket allt, nationalgarde, tryckfrihet, en ny konstitution.
I Budapest deklamerade under folkmassornas jubel den unge Sandör Petöfi denna flammande dikt:
»Upp, magyarer, upp till striden!
Tveksamt nu ej längre biden !»
1 Berlin reste sig barrikad på barrikad. Striden var förtviflad, långvarig och hemsk. Äfven der lade man sina
Källa: Project Runeberg ·