Sida 246
11. Revolutionsåret 1848
246
KBVOLUTIONSÅBKT 1848.
stupade på vagnar, sirade dem med rosor, förde dem upp till slottet, visade deras nakna, blodiga kroppar för folket, medan Hans Majestät på slottets stora balkong måste taga af hatten för hvarje nytt lik, som anlände. Konungen utlofvade en ny konstitution; Tysklands förbundsförfattning skulle bli demokratisk.*
Jordbäfningen sträckte sig öfver hela kontinenten, till Polen, till Schweiz, till småstaterna i Tyskland, till Belgien, till Holland, till Portugal och Italien, ja, ända upp till Danmark, der enväldet krossades. —
I Sverige herskade ingen angenäm stämning. Dels var man missnöjd med den celebra representationskomitén, dels äfven med förbudet mot utförsel af hvete. Man sade, att det tillkommit af räddhåga för gesällerna, hvilka under en tid visat tecken till oro. Icke heller var man nöjd med regeringen och dess män. De konservative tyckte, att hon var oförsigtig och närgången; de liberale tadlade hennes brist på reformifver. Tullvännerna oroades af angreppen mot tullarne; frihandlarne ogillade de föreslagna tullsatserna.
I medlet af november 1847 samlades man ånyo till riksmöte i Stockholm. Missnöjet yppade sig vid valen till utskotten, efter hvilka en del i förargelsen reste hem. Kungens propositioner väckte äfven förbittring. Alla fyra stånden mottogo dem med harm, och stor var uppståndelsen öfver ökningen i budgeten. Det är om detta missnöje Trolle-Wachtmeister skrifver: »Adeln har ännu ej hunnit smälta arfsrättsfrågan och det reformdigra språk, som konungen förde till ståndet 1844. — — Militärerna, så starka inom Riddarhuset, äro uppbragta för deras af skattejemk-ningskomitén hotade indelta löner. — — Presterna äro missnöjda med allt, som skett sedan 1844, och ännu mera med den anda, som från början uppenbarat sig hos regeringen. — — Borgarne, som anse sig svikna i representationsangelägenheten, se allt i svart. Der är dessutom näringsfrihetsförfattningen, som på ett håll i ståndet, och den liberala tulltaxan, som på ett annat sätter sinnena i jäsning. Bönderna skrika öfver både nytt och gammalt. Fattigvårdslagen och skolfrågan äro dem högst vidriga.
* Deutsche Rundschau 1879: »Das Ende des Julikönigthums»
af Karl Hillebrand; Des deutschen Volkes Erhebtmg im Jahre 1848
af J. Lasker och F. Gerhard; G. Brandes: Hovedströmninger, del. VI m. fl.
Källa: Project Runeberg ·