Read Runeberg

August Blanche och hans samtid

Originalsida 248
Originalsida 248
Originalsida 248
Originalsida 249
248–249

Sida 248

11. Revolutionsåret 1848

248

BEV0LUTI0NSÅBET 18 48.

Kort efter denna dag var segerbudet i Stockholm. Aftonbladet redogjorde den 8 för stämningen. »Man kan» — hette det —■ »utan misstag påstå, att revolutionen i Paris i går sysselsatte sinnena härstädes och utgjorde föremålet för alla tankar och all uppmärksamhet lika mycket som alla öfriga göromål tillhopa. Gamle män, som mången skulle ansett förtorkade, syntes med tårar af entusiasm i ögonen; personer, som man skulle trott föga intresserade för politiken, lyckönskade hvarandra under hjertliga handtryckningar, liksom hade de varit fransmän; redan vid middagen hade åtskilliga partier formerat sig på värdshusen, der skålar tömdes för det tappra pariserfolket och marseljäsen uppstämdes, och på eftermiddagen sprang mången champagnekork till firande af den underbara dramen.» Öfverallt var det lif, glädjetårar och jubel — i synnerhet då man erfarit, att en eller annan slägting, en eller annan vän, som uppehöll sig i Frankrike, icke hade lidit af februaridagarnes oro.

1 Upsala väckte underrättelsen en ganska liflig stämning. Hopar af studenter skyndade till studentföreningen; en af de unge männen stälde sig på ett bord och läste högt ur dagens blad notiser om revolutionen. Andra tågade bort till Nedre Slottsgatan, till Palmblad, hvilken genom uppsatser i sin tidning, Tiden, retat de liberalare elementen mot sig. Der skrek man pereat! och kastade några stenar; professorskan blef förskräckt, men Palmblad sade: »Lugne dej, du Mariana, dä' ä' inte så farligt; låt dem bare skrike, så går det snart öfver 1»

På Norbergs schweizeri ryckte man ned gardinerna, sönderref dem i bitar och insatte dem i knapphålet, hvarefter man, prydd med dessa röda revolutionstecken, jublande drack en skål för det frigjorda unga Frankrike.

Stämningen var så hög, att studierna glömdes. Flere dagar å rad läste man endast tidningar. »På gillets läsrum gaf man sig icke tid att vänta på hvarann, utan slet tidningarna itu och läste hvar sin halfva. På alla källare kannstöptes väldeliga. På gatorna sjöngs allmänt marseljäsen. I gathörnen hafva tid efter annan proklamationer varit uppslagna. Titeln medborgare begagnas vid alla tillfällen.»

häraf var utomordentlig på småstadsbornas sinnen. De mest sang-viniska drömde redan om republiken, och äfven de mera betänksamma ansågo det nödvändigt, att regeringen sloge in på en liberalare stråt.»

Källa: Project Runeberg ·