Sida 268
12. Intryck från Paris
268
INTBYCK FBÅN PABIS.
Denna kyss, gifven i Ludvig XV:s dagar, och markisinnan skulle blifvit brännmärkt; samma kyss, gifven under skräckregeringens tid, och guldarbetaren skulle blifvit guillotinerad. När ytterligheterna möta och nöta hvarandra, tager menskligheten ut sin rätt. Har man icke vunnit annat på den första franska revolutionen, så har man åtminstone vunnit det, att man kan kyssas utan att först behöfva rådfråga stamträden.»
Det hela är en drömbild, mångfärgad och poetisk, upprunnen i den känslofulle August Blanches hjerna. Och när Lamartine från Hotel de Villes balkong talar till folket, darrande af rörelse, tårögd och inspirerad: »O, mina vänner, mina goda vänner! O, att I kunden skåda ned till djupet af den kärlek, jag hyser för Er! O, att jag hade armar för att i ett enda famntag kunna sluta Er till mitt varma bröst!» — då är det August Blanche, diktaren och folk-tribunen, hvilken i sina drömmar står på denna balkong, bjudande sina kära vänner, folket, närma sig. Då är han president i sina drömmars republik; då minnes han Nicander den der morgonen i paradiset, skalden, som i skalden såg den bäste politikern.*
På sommaren 1851 reser han hem. Kort förut — i juni — far han öfver Kanalen och besöker den stora verldsexpositionen i London. Der ser han Europas och Amerikas industri, ** produkter af deras konst, konstslöjd och handtverk, alla folk värdigt och äfven väl representerade. Då finner han en afdelning, kallad Sverige-Norge; plötsligt blir han allvarlig, — detta är då hans land! »Diverse våder bomullstyg med de mattaste färger!» Och harmsen tänker han: >Komma i bomullstyg, när alla andra glänsa af siden, sammet och guld! O, mitt ädla, hederliga, tappra, dumma Sverige, hvad fan hade du i Kristallpalatset att göra!» Fåfängt söker han efter Eskilstuna stålvaror, Åkers bruks kanoner, svenskt linne och siden, efter Qvarnström, Byström, Fogelberg och Molin, efter litet esprit d'arrangement
* Blanche antyder i företalet till romanen, att han ämnar »i "ett nytt arbete vidröra det ännu stormfullare tidskifte, hvilket följde på februarirevolutionen». Denna plan kom aldrig att utföras.
Framför Nordamerikas marmorstaty, en hvit slafvinna i kedjor, utbrister han: »Jag förstår dig, hederlige yankee I Det var en bild aj den gamla verlden du ville framställa, en bild af Europa, dignande under reaktionens bojor.»
Källa: Project Runeberg ·