August Blanche och hans samtid

310

FOLKTBIBUKEN OCH DIKTAKEN.

poetico-politiska skolan, undertecknad af Årås och insänd till Aftonbladet. Der talades om smek, tomma ord och känslosvall, allt för att persifflera August Blanche och hans yttranden. Likaså hette det i en särskild riksdagsrevy, skrifven i januari 1863: »Blanche är af den sortens folk, som blott verkar på fantasien.»

Motståndarne i pressen ville ingalunda gå in på, att Blanche, som var diktare, passade till politiker. 1862 sökte de äfven stryka honom. Blanches popularitet hindrade attentatet. Den krets, han tillhörde, ville icke förlora honom. Oaktadt sina undanflykter blef han dess kandidat. Då började hans konservative motståndare beskärma sig. Allehanda yttrade om fjerde kretsens möte: »Andra inflytelser tyckas göra sig gällande, än det oblandade afseendet på duglighet för statens värf.»* Och när Blanche, trots alla sarkasmer, omvaldes, innehöll Stockholms Dagblad följande lilla stilprof: »Det är en rikskunnig sak, som numera ingen vill försvara och ingen söker ens att öfverskyla, att Stockholms senaste riks-dagsmannaval träffade personer, som, med få undantag, handlat grannlagast mot sig sjelfva och till båtnad för det allmänna, om de aldrig låtit några anspråk uppstå på delaktighet i statsbestyr, utan förblifvit i den enskilda krets, der deras verksamhet tillvunnit sig all aktning. — ■— — Det får icke blifva fråga om att till riksdagsman lyfta en eller annan anspråksfullhet, som i sin ärelystnads feber blundar för sitt otillräckliga mått af upplysning och sedlig verksamhet; det får icke lyssnas till innehållslösa, men grant utsirade talesätt; här måste ses på intelligens, sedligt allvar, bepröfvad karakter och oomtvisteligt nationelt sinnelag. Det sista måste derhos utgöra ett vilkor öfver alla andra, på det icke några bedröfliga fenomener från sistförflutna riksdag skola ånyo dyka upp och väpna den allmänna förtrytelsen.»

Ja, till och med Aftonbladet angrep hans politik, då han ej ville deltaga i dess heta agitation för det lilla Danmarks understöd 1863. Tidningen erinrar om hans uppträdande för Polen, hans sympati för Ungern, Italien och Garibaldi, men — fortsätter den — »saken blir en helt annan, blir

* Allehanda lär till och med hafva kringsändt skrifvelser till Blanches anhängare och uppmanat dessa att mangrant infinna sig vid valet klockan elfva förmiddagen. (Valet var klockan tio.)