Tillbaka Read Runeberg

August Blanche och hans samtid

Originalsida 354
Originalsida 354
Originalsida 354
Originalsida 355
354–355

Sida 354

17. Den polska rörelsen och den italienska resan

354 DEN POLSKA BÖltEI.SEN OCH DEN ITALIENSKA RESAN.

öfver att samme män, hvilka lagt i dagen en sådan medkänsla för Italien, uttalade betänkligheter i afseende pà Polen. Icke heller trodde han på en diplomatisk notvexling. Den skulle icke leda till något mål, sade han. Folket borde tala, folkets opinion; »en diplomatisk not med ett helt folks opinion bakom sig, det skulle betyda något mera än en vanlig minister, som tror sig ha sagt allt, då han sagt intet.»

Blanche kommer sålunda äfven nu fram med folket. Folket skulle lyckas, der diplomaterna misslyckats. Folket skulle nedlägga sin protest i vågskålen. Folkets politik •—-der egde man hjelpen 1

Om icke heller folkets röst kunde tvinga sig fram; om icke heller folket kunde göra sig gällande, då måste man rusta sig till ett nytt heligt krig. »Sverige» — sade Blanche — »har gjort det förr och för mycket mindre vigtiga ändamål. Jag ser icke, hvad vi i förbund med till exempel England och Frankrike kunna äfventyra deri. Hvad vi deremot bestämdt äfventyra, ifall vi med likgiltighet betrakta Polens sak, det är Europas aktning, som vi genom våra sympatier för Italien förvärfvat oss. Vi äfventyra derjemte vår samvetsfrid genom att med korslagda armar och köld i hjertat åse, huru menskliga och gudomliga lagar hånas och trampas under fötterna.» *

Björcks och en annan i samma syfte väckt motion af friherre Staël von Holstein afstyrktes af utskottet. Manderström yttrade sig afvisande och kallt, och Anckarsvärd anmärkte till Blanches stora sorg, att Polens slafveri nu vore ett faktum. Det enda, man uträttade med hela agitationen, var äfven, att Rysslands ambassadör i Stockholm äskade en förklaring af den svenska regeringen. Detta hade till följd vissa obehagliga rykten. Så till exempel trodde man, att det svenska kabinettet närmade sig till Ryssland i hopp om att kunna lugna det. Pressen var förbittrad, särskildt den liberala. Wetterhoff uttalade sin harm i Dagligt Allehanda. »Att försigtigheten» — skref han — »nu skulle fordra, att man genom låtsad vänskap skulle föra ryska regeringen bakom ljuset och sålunda framdeles finna ett skydd i dess nåd, det är i sanning att tilltro ryssarne för mycken dumhet och svenskarne för mycken feghet. Det är en politik, som på allvar kan hyllas endast af några diplomatiserande aristokrat-

* Borgarst. prot. den 18 mars 1863,

Källa: Project Runeberg ·