Sida 355
17. Den polska rörelsen och den italienska resan
BLANCHE OCH POLEN.
355
snobbar, som äro färdiga att sälja sitt svenska blod för en kopp fint karavanté vid ryske ministerns torsdagssoiréer på Blasieholmen. Det är icke till dem vi tala, ty de betyda intet, sedan svenska folket en gång vet, hvad det vill. Vi för vår del skulle betrakta det som en everldelig skam, om någon man, vare sig ryss eller europé, skulle ett ögonblick tvifla på, hvar Sveriges sympatier äro i den nu pågående striden.»*
Blanche var i hög grad nedslagen och missnöjd. Väl sökte han på alla möjliga sätt elda stämningen. Väl gjorde han sin tidning till en enda lång protest. Han skref om Zamoyski, Langiewicz och Rochebrune, om hjeltarne och hjeltinnorna i den upprörande kampen; om ryssarnes blodsdåd, polackarnes hjeltedåd, om alla deras olyckliga bataljer och resningar. Han intog en öfversättning af Bérangers Poniatowski. Han sade i en artikel om Henriette- Pustowojtow: »Ett land, som fostrat och fostrar sådana qvinnor, kan aldrig gå under», — och dock blefvo motionerna om vårt ingripande i kampen helt och hållet afslagna vid föredragning i stånden. . ,
Den andra dagen i maj 1863 förehade man frågan till afgörande hos borgarne. Lifliga sympatier uttalades för Polen. Hierta anförde några verser af Tegnér: »Ur vägen, moskoviter, friskt mod I gossar blå i» — men voteringen utvisade ett ledsamt resultat. Blanche yttrade sig med ovilja och sorg. »Det är» — sade han — »mer än ömkligt att höra, hur man här uttrycker de lifligaste sympatier för det olyckliga Polen, på samma gång man förklarar sig vilja göra intet för samma folk. Detta är antingen ett skämt eller ett hån eller också begge delarne. En talare, herr Hierta, har ganska lämpligt erinrat oss om våra stora skalder. Nog hafva de sökt rycka upp vår nation, och nog har också vårt folk lifvats af dem. Det är icke så längesedan en af våra utmärktaste ännu lefvande skalder i en eldig sång uppmanade oss att en morgon taga ryssarne på sängen, och med hänryckning lyssnade vi då till denna lyras slag.
* Den franska tidningen Le siecle angaf Sverige såsom Polens •naturliga stridsman och räddare. Sverige var kalladt att spela samma rol i norden, som Piemont i södern. Blanche sade den 2 maj I863 på riksdagen angående ett förbund med Ryssland: »Det är nästan omöjligt att tänka det, ty den svenska regering, som inginge ett sådant förbund, hade också innan solens nedgång upphört att regera.»
Källa: Project Runeberg ·