Sida 356
17. Den polska rörelsen och den italienska resan
356 DEN POLSKA BÖltEI.SEN OCH DEN ITALIENSKA RESAN.
Nå väl, mine herrar, tiden är nu inne: tagen ryssarne på sängen I Det är åtminstone kaffedags. Men man vore nästan färdig att tro, att vi äro lika tappra på vers, som vi äro fega på prosa!»
Ännu mer glödande och poetiskt talar han i det nummer, som samma dag utsändes af hans tidning. Välbehagligt utsträcka sig nationerna vid härden. Nöjda i medvetandet att sjelfva ligga i ro, höra de genom stormen ulfvames hemska tjut. Der — ute i natten •— kämpar det arma Polen, ensam, blödande och i smärtans raseri. Hennes ögon spruta eld, hennes bröst flämtar, musklerna äro spända på hennes svårt sargade arm, — och folket inne i stugan hvilar sig framför brasan. »Skall det» — utropar han med sorgens energi — »lyssna till hennes rop om hjelp, eller skola de, när de i dagningen skjuta undan rigeln för den försigtigt tillbommade dörren, endast finna några blodiga lemmar utanför tröskeln!» — — —
Trots det att klokheten och försigtigheten hindrade Skandinaviens inblandning i den polska politiken, kunde ej upprop, sådana som det anförda, utslungas i Sverige utan att göra verkan. Skarpskyttarne i Stockholm helsade Czar-toryski några dagar senare, då han öfvervar deras öfning, med ett lefve för Polen och ett varmt tal af Sohlman. Penningar insamlades på möten och konserter; mattor bortlottades till förmån för polackarne, och öfverallt verkade komitéer i Sverige. På våren, när fursten återvände till Frankrike, läste man i ett tyskt blad, Hamburger Börsenhalle, att han hade fört med sig vapen och ammunition, transporter, som voro ämnade för de upproriske i Polen.
När Czartoryski ankom till Göteborg den 12 maj, hölls följande dag en sorgegudstjenst i domkyrkan. Tvåtusen personer infunno sig i templet. Stående afsjöngo de Polens frihetsbön, hvarefter doktor Wieselgren, Göteborgs domprost, trädde inför altaret och framsade en dikt, hvari han under rörelse anropade den evige om räddning för det arma Polens olyckliga folk.
August Blanche fortsatte med sitt ordkrig i tidningen. Polen och dess kamp lefde i text och bild; texten var en lång följd af förebråelser och upprop. Än såg man den märkvärdiga hjeltinnan Niemajowska, hvilken enligt Blanche var en ny jungfru af Orléans — »hon är mer än segerns
Källa: Project Runeberg ·