Sida 357
17. Den polska rörelsen och den italienska resan
BLANCHE OCH DANMARK.
357
gudinna, hon är mensklighetens genius». Än såg man en afbildning af det polska frihetsbanéret, hvilket måhända snart, skref han i sin artikel, blott komme att fladdra öfver en grafvård med inskriptionen: Ett utrotadt folk — till Europas vanära!
Blanche's hat mot kungar och suveräner växte, allt efter som tiden gick, utan att något gjordes. Den polska komitén i Paris hade utfärdat ett lågande upprop till Europas folk. Stormakternas adresser af böjdes af czaren; stormakternas monarker bibehöllo sitt lugn. Detta var något starkt för den orolige Blanche. Ega de intet hjerta! utropar han förtviflad. Ega de ingen medkänsla för ett stort lidande folk! Nej — svarar han — »de hänga ihop allesammans, och så länge de icke ogeneradt få betrakta folken såsom sin enskilda egendom, skola de betrakta dem såsom sina uppenbara fiender. Kan man under sådana förhållanden tro, alt Frankrikes och Österrikes herskare allvarligen skulle vilja krossa Ryssland, som för dem kunde bli ett ryggstöd, ifall de sjelfva råkade i förlägenhet och vedergällningens dag en gång uppginge äfven för dem? Men randas en gång denna dag, då skall minnet af Polens slagtade folk stå fram som en vålnad ur grafven, rågande måttet af despoternas ill— bragder. Då har Polens frihetsbanér icke svajat förgäfves». *
Småningom dämpades sympatierna för Polen af medkänslan för det angripna och hotade lilla Danmark. August Blanche ensam glömde icke polackarne. Han var så helt och hållet upptagen af Polen, han hade så lidelsefullt deltagit i dess kamp, att hans känslor för danskarne blefvo temligen ljumma. »För Danmark, vår frände» — sade han — »talar blodsbandet; för Polen, främlingen, tala blodströmmarna. Det förra försvinner i forsen af de senare.» Häraf hans egendomliga uppfattning af frågan. Tyskland är vaggan för Europas hela bildning. Ryssland är mörkrets och tyranniets förkämpe. Alltså: »Danmark såsom tyskt blir en lisa emot ett ryskt Polen. — — Polen, segrande, bräcker Rysslands makt; Polen, besegradt, ökar den. Men med Rysslands ökade makt växer faran för den skandinaviska halfön.» Hvad gjorde det för öfrigt, om Danmark blefve tyskt? Ryssland erhölle en rival vid Östersjön — vi finge icke en, utan två mäktiga grannar, och »hellre två mäktiga
* Illustr. Tidn. 1863, N:o 30.
Källa: Project Runeberg ·