Sida 34
2. Tidens karakter och pressförhållanden
34 TIDESS KAItAKTEB-OCH PRESSFÖKHÅl.L ANDEN.
bekanta talklubb att sammanträda. Och dock synes denna klubb varit allt annat än farlig. Hvar fjortonde dag mellan klockan sex och nio eftermiddagen samlades ledamöterna i Petersénska huset. Der diskuterades vissa allmännare frågor, utan att gränserna för det hofsamma öfverskredos. Enskilda förhållanden och personer fingo ej vidröras, icke heller den ömtåliga utrikespolitiken; och i denna mycket oskyldiga och tama diskussionsförening trodde sig nu Karl Johan se en härd för oppositionen, en revolutionär liga, en ny jakobinerklubb!
Böjelsen för att öfverallt upptäcka jakobiner hade under en tid nära nog blifvit kronisk. Rykten cirkulerade om de hemskaste majestätsbrott; nya konspirationer stampades fram ur jorden; lycksökare och angifvare smögo omkring i slottet. Åtalen, som följde, slutade med fiasko. Alla dessa nedriga och enfaldiga historier, de Lindbomska, Löfqvistska och Bryggerska affärerna, slutade med att uppväcka alla rättsinnades harm. Ja, det går så långt, att prosten doktor Stenhammar 1823 inlemnar en motion, hvari han yrkar straff på alarmister och angifvare. Efter att hafva klagat öfver brottslighetens tillväxt fäster han »Rikets Ständers och deras lagutskotts» uppmärksamhet »på ett annat slag allmänna förbrytare, för hvilka» — säger han — »jag rädes att knappt något namn, än mindre något straff finnes stadgadt i svenska nationens urgamla lag. I Rom kallades de Delatorer, i vårt språk hafva de intet namn fått, och jag vet ej huru de skulle utmärkas, om jag ej får begagna det främmande ordet alarmist. Tvänne högst märkvärdiga rättegångar upplysa tillräckligt hvad folk jag menar härmed, sådana nämligen som af oförstånd, öfverilning, lycksökeri och många andra än sämre afsigter icke allenast förnedra sig sjelfva med föregifven kunskap om upproriska stämplingar, utan befläcka med sådana hopspunna dikter hela nationen, sprida oro till alla samfundsklasser, vända regeringens uppmärksamhet från värdiga föremål och ingjuta misstankens förgift i hvarje öppet och lättrörligt hjerta allt ifrån konungens borg in i den mest förtroliga umgängeskrets.» Det är omöjligt att beräkna allt det onda de åstadkommit, hela denna sekt af lågsinnade själar, men — fortsätter han — »de okloka, förhastade, våldsamma steg, som historien på goda grunder förebrår de från skådeplatsen redan bortgångna styrelser, månne de ej oftast härledt sig från in-
Källa: Project Runeberg ·