Sida 35
2. Tidens karakter och pressförhållanden
OPPOSITIONEN VÄXER.
35
flytelser af dessa personer, hvilka, sjelfva utan förtjenst, bemöda sig framför allt att göra hvar och en annan misstänkt, tillskapa mången gång himmelsskriande brott af ett enda obetänksamt eller illa valdt uttryck, och ega i sjelfva verket ingen annan utväg att visa sin oumbärlighet och göra sig gällande än genom de faror de uppställa icke ens efter sin inbillning utan efter sina enskilda egennyttiga beräkningar.» Slutpunkten i motionen är en önskan, att dessa brottslingar »genom något lämpligt korrektiv åtminstone sättas ur stånd att vidare skada.»
Från och med denna riksdag är oppositionen fullväxt. Trots alla åtgärder och åtal för att döda den, kan den icke fällas, icke ens tystas ned. Oppositionen blir en helt naturlig sak i vårt statslif, och 1823 skrifver Lindeberg i Stockholms Posten: »Oppositionen är en nödvändig ingrediens i en konstitutionell statsförfattning».
Statsrevisionen 1827 var ytterst oppositionell och närgången mot regeringen. Likaså 1828—1830 års riksdag. Då var det som frågan om den bekanta skeppshandeln förekom till behandling och upprörde ständerna. Genom skeppshandeln har regeringen »begått en handling, rakt stridande mot den i Europa och bland alla civiliserade folkslag erkända stats- och folkrätten», sade Horn. Anckarsvärd påstod, att styrelsens principer hotade med att undergräfva det allmänna välståndet, och G. Hjerta höll ett tal, der han ordade om godtycke, om »ett planmessigt utfördt korruptionssystem», och om »att all annan behandling än att enligt § 30 Regeringsformen till domstolarne öfverlemna att döma i saken är opassande för representationen.»
Något åtal skedde ej, men Horn insinuerade, att regeringen köpt sig fri genom mutor och korruption, och Hjerta höll ett nytt, ännu kraftigare strafftal om landets betryck, om moralisk försämring, om politisk svaghet och ekonomisk vantrefnad, och roten och upphofvet till allt ondt var — regeringen.
Vi se sålunda, hur oppositionen växte. Och den höll sig icke blott inom riksstånden och riddarhuset. Nej, den framträdde på ett annat fält, pressen.
i 5 Genom statsmakternas beslut i mars 1810 fick Sverige en tryckfrihet, fullt lika omfattande, som den kort förut varit inskränkt af godtycket. Tre månader senare innehöll
Källa: Project Runeberg ·