Sida 396
19. Året 1865
396
ÅRET 1865.
Diskussionen, som rörde sig kring De Geers representationsförslag, visade att i kretsen äfven funnos reformfiender. Så till exempel kallade Munck af Rosenschöld förslaget »en guldrepresentation under De Geerska battongväldet», medan Nils Arfvidsson fann det för demokratiskt, vådligt för monarkien och med omstörtning till tendens.
Fjerde kretsens valmöte hölls den 12 juli. Blanche, som var uppstäld som kandidat, tvekade. Helst ville han slippa att blifva fjerdingsman i fyrdelningen. Öfvertalad af valmännen, kunde han icke neka. Efter att hafva gifvit sig »på nåd och onåd» sade han, att hellre ville han stupa, än öfvergifva sin post. Skulle förslaget falla — slutade han sitt tal — då borde alla medel, alla utvägar tillgripas. »Ingen förlängning af riksdagen, ingen ny statsreglering, nytt representationsförslag, likt det fallna, hvilande; riksdagen derefter upplöst och en ny sammankallad» — så lydde August Blanches formulär till ett program. »Borgare- och bondestånden måste göra slut på det nuvarande tillståndet, och hela folket ha de bakom sig.»
Folket — det är slagordet, nu likasom alltid. Folket utbytte diplomatiska noter; folket afslöt en allians med Italien; folket hyllade Garibaldi och Bakunin. Så började samma folk tänka på sitt försvar -— det gjorde som i Engelbrekts och folkhjeltarnes dagar, väpnade sig till strid och blef sin egen krigshär. Nu började samma folk tänka på sin författning; minnet af hvad det var för århundraden tillbaka kommer det att som mönster just välja allshärjartinget. Skarpskyttarne förvandlades till en Engelbrekts friskaror; nu blir, i enlighet med samma sätt att se, De Geers representationsförslag en erinran om allshärjartingen. Låt slutligen länkarna hopfogas till ett helt — Engelbrekt, skarpskyttarne, tingen, förslaget — och upp ur tidens haf, oroligt och stormigt, höjer sig i oktober 1865 aftäckandet af Engelbrekts staty i Örebro, folkets stora fest och folkkonungens kröning.
Äran att hafva ingjutit poesi i dessa händelser, äran att hafva gjort dem till hela folkets hjeltedikt tillkommer August Blanche, folktribunen och diktaren. Han tog ideerna ur den luft, som han andades, tog dem ur samtidens hela andliga atmosfär och uppbyggde ett drama, speladt af tidens menniskor, hvilka, eget nog, trodde på sina roller. Märk blott, hur Engelbrekt skildras i Örebro af Gumælius, då statyn aftäcktes under festen! Engelbrekt är befriaren, folkets son
Källa: Project Runeberg ·