Sida 397
19. Året 1865
ENGELBREKT OCH BEFOBMSTBIDEN.
397
och tjenare. Sådane män som han uppträda i tider, dä folket, friheten och fosterlandet hotas. Folket bör äfven nu lita blott på sig sjelft. »Folkrättens skydd är icke mycket att bygga på, sedan våldet trotsigt sätter sig i rättvisans ställe 1»
Engelbrekt visste att imponera på herrarne — det vill säga på ridderskapet och adeln och presterna. Adelsmännen kufvade han »med murbräckor och dalaskäktor»; biskoparne ryckte han litet hårdhändt i kragen. Engelbrekt kämpade för det största af alla mål i spetsen för oöfvade och frivilliga folkskaror. »I våra dagar har en annan folkbeväpning uppstått, lika frivillig som Engelbrekts, men mera öfvad, och den skulle säkert, om det gälde, visa att den icke van-slägtats.»
»Ännu, när uppbrottstimmen slår, Som förr det man ur huse går; An trifs här hjeltegamman. Men när vi stridt vår strid till slut Och segerns kransar delas ut, Vi offra allesamman Åt dig, vår frihets fader god, Vid foten af din minnesstod!»
Så sjöng — med tanke på reformstriden — Lindblad; så talade Gumaelius med samma bild i hjertat; och samma syn tedde sig för den eldige August Blanche, då han yttrade vid skarpskyttarnes fest i Örebro: »Vårt centralförsvar skall vara kring foten af Engelbrekts stod. Då skall bronsen tala till oss, och den skall genomglödgas af samma frihetslåga, som fordom brann från Dalas fjäll, och folket, åter kännande sin gamla kraft, skall kasta ut sin kedja med mångdubblad styrka, och då skall det heta: ut med ringen, oupphörligen ut med ringen, till dess de, som äro utanför densamma, kastats tillbaka i hafvets djup!»
Så tolkad blir denna betydelsefulla högtid icke endast ett firande af vårt folks ljusaste minne, icke endast en fest för den nya folkbeväpningen, skarpskyttarne, utan — hvarför icke? — en stor religiös akt: folket som inviges till en afgörande kamp, folket som drager till Örebro, till sin hjelte, hvilken, förevigad i en starkt glödande brons, står der som vårdtecknet på den frihet, man önskar sig. Så tolkad blir
Källa: Project Runeberg ·