Sida 398
19. Året 1865
398
ÅRET 1865.
denna betydelsefulla dag verklighetens afslutning på August Blanches drama. Bort från Örebro tågade man till riksdagen, hvarest man skulle kämpa för De Geers representationsförslag!
Här finna vi uppslaget till den folkets glorifiering, hvilken under reformstriden nästan blir permanent. Svenska folket prisas i alla möjliga tonarter. Folket är ädelt, adeligt, anrikt. »Denna personliga folkkraft var i grunden densamma i vikingatiden, under Engelbrekts, Sturarnes och Gustaf Vasas frihetsstrider samt under Güstaf Adolfs och Karl XII:s riddar-tåg genom Europa.» Folket är både ridderskapets och presteståndets vagga. Adelsätternas stamfäder utgingo ur allmogen; biskopar och prester äro torpare- eller bondbarn Ja, i forna tider stadgade äfven lagen, att biskopen och lagmannen skulle vara bondsöner. »Och ett sådant folk» — heter det såsom slutkläm — »vill man ännu förneka en förnuftig jemlikhets röst!»*
Ständerna sammanträdde i medlet af oktober. I slutet af samma månad uppvaktades De Geer af centralkomitén, som frambar petitionslistorna från folket, hvilka voro under-skrifna af 60,000 namn. Så kommo deputerade från rikets alla delar, hvilka hade företräde hos De Geer och Karl XV.** Bondeståndet uppvaktade ministern med en adress; stämningen var hög, och trupper inkallades.
En af Göteborgs-Postens meddelare, Horatio, skref i en korrespondens af den 26 november: »Professor Boström, den konservativaste af alla ståndsrepresentationens förfäktare, har i sin broschyr sagt, att blott ett allshärjarting skulle kunna ega rätt att kullkasta våra gamla stånd och sätta något nytt i stället. Han bör vara nöjd nu. Ett mera storartadt allshärjarting torde icke ens han kunna tänka sig, än alla dessa mångfaldiga möten, om hvilka telegrafen under ett par veckor haft att förtälja från alla vinklar och vrår af vårt land.»
Oroliga rykten började cirkulera. En och annan yrkade på, att skarpskyttekompanierna skulle inkallas i Stockholm
* Se Aftonbladet 1865 22 nov.
** Som bekant nekade han att officielt mottaga deputationerna. Medlemmarne erhöllo dock företräde pl vanligt sätt och mottogos en och en, hvarvid intet skulle få nämnas om deras officiella ärende. De framburo sålunda under tystnad sina kommuners önskningar till monarken.
Källa: Project Runeberg ·