Sida 37
2. Tidens karakter och pressförhållanden
NY TBYCKFRIHETSFÖKOKDNING.
37
Påbudet måtte icke hafva ledt till önskad verkan. Nog af, i maj månad 1811 utgick ett cirkulär från hofkanslern till pressombuden, hvilka der underrättades, att kronprinsen befalt, att »inga artiklar, som i politiskt afseende på något sätt röra Sverige, få hädanefter ur utländska dagblad i de svenska införas, hvarom Tit. behagade vederbörande tidnings-utgifvare förständiga.»
Så följde i september samma år en artikel, skrifven af Regnér i Allmän politisk journal, hvilken på grefve Such-telens begäran åtalades, derför att den handlade om det ömtåliga ämnet: Sveriges återförening med Finland genom Napoleon. Regnér, hvilken dömdes till trenne års fästning, fick efter endast elfva månader nåd och blef frigifven. Myndigheterna trodde, att uppsatsen i tidningen »kunnat gifva en mäktig furstes minister vid svenska hofvet anledning att börja en obehaglig notvexling.»*
Dels för att kunna stäfja dessa farliga yttranden, särskildt om Ryssland och Europas stormakter, dels för att lägga tygel på obehagliga tryckalster, sådana som Polyfem, Phosphoros med flera, hvilka drogo i fejd mot de litterära auktoriteterna och stämplades såsom fiender till samhälle och moral, dels äfven för att slippa alla närgångna reflexioner, hvarje om än aldrig så liten ansats till kritik, framlade regeringen år 1812 för ständerna ett projekt till en ny tryckfrihetslag.
Wetterstedt uppträdde till projektets försvar och vann efter en pompös och vältalig oration en glänsande seger hos ridderskapet och adeln. »Påminnom oss, att denna furste har uppväxt i frihetens sköte, den han så manligen försvarat,» sade han om Karl Johan; »att han ej vill lägga några band på svenska folket, men att han allvarligen vill frälsa det från inre och yttre skakningar. Om han, ledd af sådana grundsatser, ej mera ser sig behöfva den rättighet honom gifves, är jag öfvertygad, att han skall vara den
* Utom de nämda qvarstadsåtgärderna, skedde under perioden mars 1810—augusti 1812 tre andra indragningar, en i februari 1811 af Nya Posten för en artikel, som ansågs innebära uppmaning till insubordination inom Stockholms garnison, en den 15 tnars 1812 af samma tidning för en artikel om riksdagens sammankallande i Örebro och en den 24 mars samma år af Vexiöbladet på danske ministern Baudissins anhållan.
Källa: Project Runeberg ·