Sida 39
2. Tidens karakter och pressförhållanden
INDRAGNINGSMAKTEN.
39
komma, »då ett uppenbart fiendtligt förhållande till Ryssland vore att föredraga framför ett allt för nära vänskapligt.» Uttrycket var riksvådligt, och broschyren indrogs.
Under 1815 och 1816 fortsatte man sin kamp mot den upproriska pressen. Dagbladet Tiden stötte danske ministern derför att det intagit en artikel om Köpenhamn. Skriften Tidens Anda misshagade regeringen derför att den aftryckte en Pariserkorrespondens, och tidskriften Sophrosyne ansågs smädlig mot czaren derför att den innehöll en artikel om madame Krüdener.
Här fanns i alla fall någon orsak till indragning. Den tidens stjernor på det politiska firmamentet voro till den grad ömtåliga, att vi icke kunna fatta det, och derför kan man säga att Wetterstedt hade rätt, då han i maj 1812 skref till Engeström: »Enär det är af högsta vigt, att journalisterna icke lägga sig i politiken, vare sig i godt eller ondt syfte, tror jag det vara angeläget, att Eders Excellens låter dem veta genom öfver-ståthållaren eller genom Kullberg (hofkanslern), att de för framtiden skola afhålla sig från att i sina avisor intaga politiska artiklar, utan att förut hafva visat dem för Eders Excellens »
Den egentliga oppositionspressen föddes 1816. Då började Cederborgh utgifva Anmärkaren, der Scheutz året derpå blef medredaktör. Scheutz afslöjade en hel mängd missbruk, aftryckte protokollen vid märkligare rättegångar och blottade sålunda de regerandes öfvergrepp. Olaga häktningar och aftvungna bekännelser, hela det stryksystem som användes för ändamålet, allt kom nu i dagen och ruskade upp rättskänslan. Särskildt var det en sak, som väckte opinionen, det under denna tid mycket omtalade
G. af Wetterstedt.
Källa: Project Runeberg ·