Sida 432
21. Final
432
FINAL.
»Från tidens bölja Till fridens rike I dag vi följa En af de rike.
Och om man frågar, Der skaran tågar: Hvem sörjes så? Går svar ur ringen: En vän som ingen, En man som få!
En man, som glömmes Först sent i Norden, Fast nu han gömmes I mörka jorden. Med kraft ej mattad, Af döden fattad, Blef kallt ditt bröst, Förr'n känslan svalnat Och elden falnat I lifvets höst.
Och nu må ljuda Den sista sången, Farväl vi bjuda För sista gången ! Farväl, sof stilla Från lifvets villa I jordens famn! Ditt land skall gömma Och aldrig glömma Ditt ädla namn!»
Så bäddades Blanche' ned strax bredvid modern, hvilken han under djup sorg tio år förut hade följt till hennes hvilorum ute på Nya kyrkogården. Jordfästaren, kyrkoherden i Ladugårdslandet Lindstén, sade ock, när han gifvit honom de tre skoflarne mull: »Hvile du nu lugnt, ädle broder August Blanche, vid din älskade moders sida, lika lugnt som du en gång hvilade vid hennes trogna barm.» Kransen omkring hans hufvud bands af fru Carlén, och på fotplåten
Källa: Project Runeberg ·