Sida 14
underläpp gåfvo ett äkta aristokratiskt uttryck åt hela gestalten, var draperad i en vid morgonrock af svart vattradt siden, och en liten guldvirkad sammetsmössa hvilade, näpet nog, på det lindrigt gråsprängda hufvudhåret.
En betjent i rikt livré, silfver på rödt, stod bugande vid bordet.
»Du skyndar dig,» yttrade presidenten, »och ger dig ingen ro, förr än du fått de fem biljetterna.»
»Men om alla äro utsålda, herr president?» frågade betjenten.
»Inte möjligtl... Klockan slog nyss half nio, och försäljningen öppnas ej före nio.»
»Men i går lära många redan antecknat sig för biljetter, efter hvad jag hört berättas.»
»Hela kyrkan kan väl inte vara upptecknad heller, din tok!»
»Men om de likväl skulle vara utsålda, herr president?»
»Du får ej komma hem utan biljetter, förstår du det!»
»Det är så många som bruka köpa på spekulation, i synnerhet vid ett sådant tillfälle som detta, herr president.»
»I nödfall får du vända dig till de der spekulanterna . .. men blott i högsta nödfall.»
»Ja, herr president!»
»För öftigt tror jag knappast, att de der spekulanterna blifva så särdeles många, med afseende derpå att biljetten kostar tre riksdaler banko.»
»Ja, men det sägs, att alla skola åstad för att höra madame Catalani.»
* »Såå... när det är frågan om nöjen, då har folk aldrig ondt om pengar... annars äro de min själ inte så släpp-Tiända af sig ... Se så, skynda dig nu och var snar tillbaka!»
Betjenten bugade sig och nalkades dörren.
»Hör på,» hejdade honom presidenten, »har du sett hennes nåds kammarjungfru på morgonen?»
»Ja, för omkring fem minuter sedan,» svarade den tillfrågade.
»Är hennes nåd uppstigen än?»
»Nej — å^jninstone inte då jag talade med kammarjungfrun.»
• »Jag ville, att du vore hemma med biljetterna, innan hennes nåd stiger upp.»
Betjenten försvann. ;
Källa: Project Runeberg ·
