Romaner 2. Första älskarinnan

Och hon, den bedragna, beklagansvärda, hvar fanns hon i denna stund? Läg hon kanske på Saltsjöns botten med vågors gäckande glitter öfver en slocknad blick? — Eller irrade hon ännu omkring på jorden, och om så var, åt hvilka vindar förtrodde hon då sin djupa sorg? Med hvilka skogars sus förenade hon sitt hjertas klagan?

Sköna, arma Amanda! .. .