Sida 356
ihåg, att man helt ogeneradt kan tillbringa sin afton der och äfven natten, och det mätte väl vara mycket beqvämare än att ligga här och sluka väder och få myror i öronen .. . Men vet du hvad vi skola göra, sedan vi proppat våra magar och fickor fulla?»
»Angår mig inte.»
»Vi tända eld på huset.»
»Du sade något!» ropade Broms, hastigt sättande sig upp; »en ljus idé, min bror!»
»Det skall lära den gunstig herrn att en annan gång hålla sig hemma, när han får främmande,» menade korrek-tionisten.
»Du är en ära för Långholmen... jag borde kyssa dig, du hedersplanta!»
»Raskt då i väg!» ropade Långholmens ära, resande sig upp från marken och kastande sin rock öfver armen; »det blir snart skymning och jag tror, att illuminationen skall göra effekt.»
»Tyst du!... Det kommer återigen någon på vägen,» förmälde Broms, knuffande kamraten i sidan.
»Jag hör... låt oss huka oss ned.»
»Det är en ryttare ... hofvarna rassla på den nygrusade vägen . . . bestämdt en dragon ... jag hör hur sabelslidan dänger mot hästländen.»
»Tyst!»
En ryttare, ilande fram från öster, ljungade förbi de begge banditerna.
»Det var en tusan att lägga åstad,» anmärkte Broms, »alldeles som om en vargkäft huggit sig fast i hästsvansen.»
»Såg du hvad han hade för uniform?»
»Nej, men nog var det en militär, en privilegierad mördare, såsom min vän magistern plägar säga.»
»Hvad är din vän magistern för en fågel?»
»Jo, det är en som jag knäcker nyckelbenet på det första jag får tag i honom.»
»Finge du rå, så blefve alla menniskor utan både nackben och nyckelben.»
»Föreställ dig, jag kom till den der skurken i våras, så hungrig att jag kunnat gnaga mossan från en gärdsstör.. . Det var hos honom jag blef presenterad för den der presidenten, som jag först tänkte sluka, men sedan lät gå oslickad, på min vän magisterns förbön . . . det der ligger ännu som
Källa: Project Runeberg ·
