Sida 95
Men denne krympling var icke mindre artig och hjertlig, ty han förklarade, att han för sin obetydliga persons skull icke ville förorsaka någon det ringaste besvär, utan bad han, under förnyade tacksägelser, att man skulle låta honom gå, emedan han hemma hade hustru och barn, hvilka säkert voro mycket oroliga öfver hans långa bortovaro så . sent på aftonen.
»Se så, var inte envis nu, min vän!» sade den outtröttlige Alm; »ty' när du kommit ned, så får du icke allenast benet lagadt, utan äfven en sup med något att tugga på... du behöfver det nog, ty du ser så utfrusen ut, stackars gubbe.»
Men tiggaren, fastän han gick på träben och kryckor, föreföll alltför stolt i olyckan, ty han bedyrade, att han icke behöfde taga emot hvarken bränvin .eller annan förtäring af någon för intet, allraminst af personer, med hvilka han icke hade den äran att vara bekant.
Men denna afton var det i stjernorna skrifvet, att den menskliga välgörenheten icke skulle tröttna eller erkänna någon gräns för sitt nit, liksom att den ovanlige tiggarens stolthet och hederskänsla icke skulle böjas af något.
De hederlige, menniskoälskande jernbärarne fattade de kraftigaste tag uti krymplingens armar för att förmå honom följa dem, och denne, i sin ordning, spjernade emot af alla krafter för att befria sig från de välmenande menniskornas händer.
Men välgörenheten kan, liksom stoltheten, gå för långt, och då blir den förra såväl som den senare svår att länge fördraga.
Detta blef också fallet vid detta tillfälle.
»Det var mig en kallbräckt satan att vara halsstarrig 1» ropade den längste af välgörarne; »följer du inte genast med i godo, så släpa vi ned dig med våld!»
»Talar ni i den ton, era hundar!» svarade välgörandets föremål och slog dervid ut sina begge armar, liksom man slår ut tvänne slagbommar.
Men öfver hvardera slagbommen slogo tvänne par jernbärarhänder ned, och balustradens tjocka jerngaller började gnissla och darra för de knuffar, som vankades mot dem.
»Säkra tag 'i stortjufven!» ropade nu Alm, likaledes afkastande masken; »och ned med honom utför trapporna, tilldess vi fått polis och vakt hit! . . . Ned med den bofven!»
Källa: Project Runeberg ·
