Sida 480
6. Fönsterrutan
480
BRÖLLOPSDAG JEN.
»Men han mådde sämre derefter,» sade frun; »han har fått en svår hufvudvärk.»
»Men frossan har inte hörts af... hufvudvärken ger sig nog.»
I detsamma hördes bjellror klinga från gården.
»Ah, nu ha vi kyrkoherdens här,» ropade fröken glad; »jag måste ut och ta emot dem ... se så, min vackra friherrinna, tag nu brudminen på dig... nu är den vigtiga stunden inne!»
Derefter kysste den muntra tanten sin brorsons brud och skyndade ut.
»Nu är den vigtiga stunden inne!» skrek Sofi till, i det hon sökte resa sig från stolen, men af mattighet qvarhöll på den; »o, jag förmår inte! ... Nu är den vigtiga stunden inne!... Hörde inte mamma dessa ord?»
»Jag förstår dig inte, min flicka 1»
»Jag har hört dessa ord förut en gång... ja, jag hörde dem i natt som var... hu!»
»Min Gud, hvad du gör mig orolig igen!... Hvarför blir du så förskräckt öfver dessa ord?»
»Luta dig emot mig, mamma!... Så här, ja ... låt mig hålla i dina händer... nu är den vigtiga stunden inne!... Ja, så var det!»
»Men säg mig då ...»
»Hör... jag skall berätta allt... Jag kunde inte sofva i natt... jag låg och lyssnade till vindens tjut och räknade timslagen från pendylen, som sitter ofvanför sängen härinne ... Bäst jag så lyssnade och räknade, tyckte jag att det började klämta och att jag hörde trummor hvirfla och trumpeter smattra och att jag var i Stockholm ... Jag var på en kyrkogård, tyckte jag, och jag stod nära korset på pappas graf... det var natt, men hela himlen brann och vid skenet såg jag en mängd folk, brandvakter och soldater, bekanta och obekanta om hvarandra. .. Jag, mamma och alla syskonen stodo på kyrkogården ... Fru Sohlberg såg jag midt emot mig ibland en mängd rysliga figurer ... äfven baronen var der i sin trekantiga hatt... alla voro röda som eldslågor ... alla brunno och flammade, tyckte jag ... Längst bort såg jag ett brinnande hus, som kastade högt upp mot himmelen sina hväsande eldtungor ... Det föreföll mig som började svettdropparne rinna utför våra pannor ... Då ... då, mamma, såg jag öfver lågornas spetsar ett ansigte titta
Källa: Project Runeberg ·
