Sida 481
6. Fönsterrutan
bröllopsdagen.
, 481
fram... det var samma ansigte jag såg genom fönsterrutan derhemma dagen efter pappas begrafning ... detta ansigte liknade pappas... ju mer jag såg på ansigtet, desto tydligare igenkände jag anletsdragen . .. jag, det var han ... det var min far... Jag sökte i mitt hjerta efter en bön, men det var öde och tomt i mitt bröst... mitt ansigte brände, men hela mitt inre frösl.. . Gud! ... Då hörde jag en röst tätt vid mitt öra: nu är den vigtiga stunden inne I... Det var gamla frökens röst... Jag kände mina ben svigta och jag började sjunka till marken... Då vidrördes mina kinder af en mildt lifvande andedrägt, och när jag slog upp min blick, fann jag mig omsluten af... af Gustafs armar ... Han grät när han såg på mig, men för hvarje tär, som föll ur hans ögon, tyckte jag, att en brand släcktes och en låga dog ... Och slutligen blef det mörkt igen ... trummorna och trumpeterna tystnade, dånet, skriket och klämtningen förbyttes i en graflik tystnad ... och klara stjernor började småningom tindra emot mig genom natten ... jag såg på dem och kände igen dem, ty stjernorna voro mammas ögon ... mina syskons och min ... Gustafs ögon!»
Modern, lika djupt skakad som dottern, måste stödja sig mot stolen under hela berättelsen om denna hemska dröm, och förmådde icke framstafva ett enda ord, sedan dottern slutat. Båda tego och skådade dystert framför sig i rummet.
Nu öppnades. dörren af fröken Marie Louise, och efter henne inträdde baron Rudolf Svärdfält i kammarherreuniform och med den glänsande ordensstjernan på bröstet.
Brudens bröder, Sebastian och Johan, uppkallade för att öfvervara vigselakten, skredo långsamt i mörkret öfver gården, den förre stödjande sig på den senare, ty han var så matt att han med möda förmådde gå.
»Det går underligt till här i huset,» sade Sebastian; »att vigas strax på eftermiddagen innan ännu största delen af bröllopsgästerna anländt... Gud låte bara allting slutas väl 1»
Vålnaden.
81
Källa: Project Runeberg ·
