Sida 482
6. Fönsterrutan
188 bröllopsdagen.
»Att inte Fredrik och Victor ännu äro häri» undrade Johan.
»Victor fick väl inte tillfälle att resa till Stockholm; men jag begriper ej hvarför inte Fredrik kommit... de mätte väl bara vara bjudna!»
»Baron sade, att han skickat dem bjudningskort redan för ätta dagar sedan.»
»Men det förvänar mig äfven, att inte en enda rad hvarken frän Fredrik eller Victor kommit oss tillhanda.. . vi veta inte om de äro friska eller ej.»
»Om de varit sjuka, sà hade vi nog fått bref derom.»
»Men hvarför hafva de inte svarat pà de flere bref, mamma och vi skrifvit till dem?»
»Ja, det är besynnerligt.»
»Du har väl lemnat dem ordentligt pä posten?»
»Nog ha de kommit ordentligt på posten, for jag lemnade dem alltid till fru Sohlberg, som lofvade skicka dem.»
»Du var då inte dit med dem sjelf?» ■
»Nej, jag tyckte det gjorde detsamma, när fru Sohlberg ...»
»Fru Sohlberg!» inföll Sebastian; -»vet du, Johan, jag har aldrig kunnat rätt med den der menniskan.»
»Hur kan du falla på en sådan tanke?... Hon har ju alltid varit sà god emot mamma och oss.»
»Baronen och den gamla fröken hafva också varit goda emot oss, men deras godhet har många gånger kommit mig att rysa... Ofta har jag tänkt... vet du, det var högst besynnerligt... dagen efter förlofningen började jag må illa, ty säkert hade jag qvällen förut förkylt mig... det vär en fasansfull qväll.. . bevare dig Gud för att någonsin se och höra hvad jag dä hörde och såg! ... Jag råkade vid frukosten yttra, att bröllopet inte borde ske så snart och att dét borde uppskjutas tills vi fått tala med Fredrik... Under det jag sade detta, kom jag att fästa ögonen på baronen och gamla fröken... jag glömmer aldrig de blickar de kastade på mig... jag trodde att de skulle sluka mig der jag satt pä stolen... På eftermiddagen intog jag ett kinapulver, som fröken lemnade mig ... hon syntes mycket orolig under det hon räckte mig matskeden, men när jag väl intagit kinasatsen, lyste hennes ögon af en högst underlig eld ... jag
Källa: Project Runeberg ·
