Sida 484
6. Fönsterrutan
484
bröllopsdagen.
till, så tar det skruf, fast han inte ätit en bit pä hela dagen.»
»Stackars gossel Har du inte fätt någon mat?» utropade Johan.
»Hur vet du, att baron är en erkeskälm?» frågade Sebastian, fattande Olof vid armen och ledande honom längre ut pä gärden.
»Han hade en liten son, som gick länge och tiggde pä Stockholms gator, utan att han det minsta brydde sig om honom,» svarade Olof; »sedan stal han honom ifrän mig, för det jag höll af den lilla gossen, som ocksä höll af mig.»
»Nä, vidare då?»
»Och så har baronen mycket att skaffa med ... med mutter... som ..»»
»Med mutter?.. Hvad menar du?» inföll Sebastian.
»Med ... med ... madam Sohlberg ... ni känner ju madam Sohlberg?» utbrast Olof med hörbar ansträngning.
»Ja, visst känna vi henne,» sade Sebastian; »men hvad har hon att skaffa med baronen?»
»Jo ... men det kan jag inte säga, för ...»
»Hvad pratar du då?» ropade Sebastian med ökad otålighet; »hade baronen nägon del i händelsen på viken i dag?»
»Jo, det var han som rådde om såpan och tvättbunken ... tvättvattnet skullt lilla herrn bestå sig sjelf.»
»Hvad säger du?» skrek Sebastian.
Johan kunde af förskräckelse icke öppna munnen.
»Jag säger, att... att om man inte lagar så att tung-spen faller ner på presten derinne, så han förlorar målföret, eller att bruden säger nej i stället för ja, så... så håller prosten liktal öfver oss allesammans om åtta dagar.»
»Evige, barmhertige Gudi» utropade Sebastian, fattande sin skälfvande broder hårdt i armen; »min aning, min aning I»
»Rusa in! Slå benen af brudgummen, så att han inte kan stà i brudstolen!» väsnades Olof; »jag ville hellre sofva i vargens famn än vara brud i nattl»
Sebastian och Johan, utan att ens veta hvad de ämnade göra, hastade uppför trappan och inrusade i salen. Olof
Källa: Project Runeberg ·
