Sida 586
6. Fönsterrutan
•586
slutet.
»Jo, jag såg äfven er bild,» svarade han slutligen; »men den flydde till en annan strand än den, på hvilken jag stod och ...»
»Gick då tvärtemot vinden?» inföll Amanda med okonstlad naiveté.
»Ja, det var en strömhvirfvel i mitt olycksaliga öde som ändrade dess bana, i trots af den vänliga vinden... Men förlåt mig! ... Vågornas sorl hafva förvirrat mitt hufvud... jag vet knappast hvad jag säger eller gör... Befaller fröken att vi begifva oss härifrån till sällskapet?»
»Ännu inte, herr häradshöfding!... Ni är ond på mig, jag vet det, men jag vill äfven veta orsaken dertill.»
»Jag ond på fröken?»
»Ja, hvarför undvek ni mig i går hela aftonen?»
»Om jag det gjorde, så skedde det visst inte af brist på uppmärksamhet eller artighet... jag fruktade ...» .
»Hvad fruktade ni?»
»Att med min närvaro störa den trollkrets, ni dragit omkring grefven.»
»Det var ett hårdt ord, min herre!... Hur kunde ni få en så ovärdig tanke om mig?» frågade Amanda med stränghet både i ordet och blicken.
»Hvarför skulle denna tanke vara så ovärdig?... Grefven , är en man af rang och inflytande... han är derjemte en redbar karakter och af ett intagande väsen ... han är i alla afseenden värdig er.»
»Detta medgifver äfven jag; men skulle en flicka uppdraga trollkretsar kring hvarje man af grefvens egenskaper och som i mer eller mindre mån behagade henne, så finge hon mycket att göra... detta mitt yttrande bör ju lända ert kön till ära,» tillade hon med ett nytt leende.
»Jag tyckte mig likväl finna ...»
»Att jag kring grefven bildade en sådan trollkrets, som ni behagade nämna?... Ack, ni har mycket misstagit er om mig... Jag högaktar grefven, och så länge hans uppmärksamhet mot min person icke sträckte sig längre än till vanliga artighetsbetygelser, ansåg jag mig inte böra bemöta honom med sårande köld.»
»Store Gud! Skulle jag då hafva misstagit mig!» utropade Anker med hänryckning.
»Ja, min herre,» svarade Amanda; »och ni borde derför vid mina fötter bedja om förlåtelse för den sömnlösa natt, ert uppförande tillskyndat mig.»
Källa: Project Runeberg ·
