Sida 587
6. Fönsterrutan
slutet.
»Ack ja, jag ville dö vid edra fötter!» utropade Anker, färdig att knäfalla.
»Nej, ni fàr det inte,» hejdade honom Amanda; »jag tycker inte om sådaftj åtbörder af en man som ni och inte sådana fraser heller. .. men ni måste lyssna till hvad jag säger.»
»Ack, tala, tala!»
»Då ni för tvänne månader sedan uppehöll er på Him-melsta i sällskap med er vän docenten, numera min kusins man, anhöll han, å edra vägnar, om min hand... Hvarför gjorde ni det inte sjelf?... En man som vid så många tillfällen varit andras målsman, hvarför skulle* han inte kunna vara sin egen?»
»Jag vågade det inte... jag har heller aldrig vågat be Stenfjäll derom; men han kände mitt inre och trodde sig, af vänskap för mig, böra meddela fröken mina känslor... Icke heller voro mina vilkor sådana, att jag vågade begära ett fruntimmers hand af den börd och förmögenhet som fröken ... Mina vilkor äro icke bättre nu ... jag är utan ordinarie tjenst och saknar äfven andra tillgångar, ty min far lemnade vid sitt frånfälle ingenting efter sig.»
»Ni afslog den rika gåfva, som den döende Sofi skänkte er och den hennes slägtingar af bästa hjerta sökte öfvertala er att mottaga.»
»Om jag deruti gjorde rätt, vet jag inte; men hela mitt inre satte sig deremot.»
»Ni afslog äfven en fördelaktig tjenst, som man tillbjudit er.»
»Ja, emedan jag visste, att jag för denna tjenst icke skulle haft att tacka mina egna förtjenster, utan Stenfjällska familjens vänskap och rikedomar... jag har alltför många gånger klagat öfver relationernas tryckande välde att sjelf vilja fly dertill.»
»Det var ädelt, det var värdigt handladt!» utropade Amanda med strålande ögon; »mitt hjerta fyldes af stolthet, när man omtalade detta för mig... så bör en man handla, som vill vinna aktning af verlden! ... Mins ni det svar, som Fredrik framförde till er från mig?»
»Skulle jag inte minnas den första verkliga känsla af glädje 'och lycka, som intagit min själ?»
»Han sade er, hur innerligt ni värderades af mig och att ni skulle få mitt svar på min kusins bröllopsdag, då jag visste att ni skulle komma hit... Var det inte så?»
Källa: Project Runeberg ·
