Lärobok i telegrafi

•273

När år 1848 dels firman Siemens Halske dels D:r Kramer, hvilka hade åtagit sig utförandet af underjordsledningar från Berlin till Frankfurt am Main och Cöln, ville sätta i gång telegraferingen på dessa linier, voro de ej i stånd att åvägabringa en signalering med nöjaktig hastighet. Med största möda och endast ganska långsamt kunde man meddela sig mellan Potsdam och Magdeburg. Till en början fruktade man, att isolationen ej var tillräckligt god; men man fann snart, att telegraferingen gick sämre, när isolationen visade sig vara som bäst. Kramer omnämner, att han mången gång, för att få ett telegram lättare befordradt, måste på några tusen fots afstånd från stationen anbringa en afledning.

Man sökte på flera sätt förklara denna motgång. Den, som först fram-stälde den rätta förklaringsgrunden, synes vara D:r Kramer.

Äfven i Danmark anlades, i början af 1850-talet, en underjordisk telegrafledning af betydligare längd. Samma telegraferingssvårigheter uppstodo naturligtvis der.

På luftlinier gick telegraferingen väl och obehindradt, så länge man åt-nöjde sig med så stor telegraferingshastighet, som kunde åstadkommas för hand. Men med denna hastighet var man ej länge belåten.

Kedan på 1840-talet hade Morse sökt åstadkomma snabbtelegrafering genom att anordna aftelegraferingen på mekanisk väg.

Till hvarje bokstaf använde han en plåtbit, hvars ena kant var likasom tandad; och motsvarade tänderna bokstafvens elementer. På t. ex. den till bokstafven A använda plåtbiten funnos 2, genom tomrummet efter ett urklippt stycke åtskiljda tänder, den ena tre gånger bredare än den andra. Sålunda bildades typer, hvilka, när de skulle användas, sattes i en messingsfattning, som stod i förbindelse med den ena batteripolen. Den andra batteripolen var stäld till jorden. Mot typerna släpade ändan af en fjeder, som stod i förbindelse med linien. Listen med typerna fördes hastigt fram under fjedern, som då bildade kontakt med listen så snart någon tand passerade under fjedern. Befann sig fjedern öfver ett tomrum, blef deremot ledningen afbruten. Sålunda uppkommo mer och mindre långvariga kontakter, omvexlande med afbrott. Härigenom erhölls Morse-skrift på den vid mottagningsstationen särdeles fort löpande rimsan.

Skriften blef emellertid osäker. Orsaken dertill bör man, såsom vi nu veta, ej söka endast uti kontakternas opålitlighet. När strömmar af lika riktning hastigt följa efter hvarandra uti en och samma ledning, hinner tråden under mellantiden ej urladda sig så tillvida, att magnetismen i mottagnings-instrumentet förminskas så mycket, att fjedern rår draga häfstången tillbaka, innan närmast påföljande strömmen börjar att tillöka magnetismen. Jernets koercitivkraft bidrager naturligtvis till förlängandet af den för magnetismens aftagande till en viss grad af styrka erforderliga tiden. Till följd af dessa omständigheter komma tecknen att hänga tillsammans, när telegraferingshastigheten blir stor i förhållande till liniens längd m. fl. förhållanden.

En telegraflinies urladdning försvåras, vid vanlig morsetelegrafering, dels

Nyström. Lärobol i Telegrafi. 18