Sida 275
XIII. Omkastade strömmar; polariserade mottagningsapparater; snabbtelegrafering; Wheatstone's avtomatiska telegraf; Siemens polariserade mottagningsapparat för Indo-Europeiska telegraflinien; dubbelstiftsapparaten
•275
Den mellan klacken och jorden insatta delen af batteriet synes visserligen i allmänhet kunna vara mindre än den emellan städet och jorden insatta. Under pågående telegrafering blir tiden för den förra delens slutning utåt linien kortast under bildandet af de särskilda bokstafselementerna; något längre under uppehållet emellan de särskilda bokstäfverna; längst under uppehållet emellan de särskilda orden. Ifrågavarande batteridel måste dock naturligtvis tagas så stor, att densamma under den1 kortaste slutningen kan åvägabringa åtminstone den här ofvan under a) upptagna verkan. Det kan likväl då inträffa, att denna batteridel under den längsta slutningen kan komma att frambringa den under d) upptagna verkan. Härigenom skulle skriften, upptagen på en vanlig morseapparat, naturligtvis alldeles förstöras. För att undvika denna olägenhet har man konstruerat mottagningsinstrumentet så, att dess ankare attraheras af strömmen, när denna går igenom elektromagnetlindningarne i ena riktningen, men repelleras, när strömmen passerar lindningarne i den andra riktningen. Dylik konstruktion användes först för relaiser; numera begagnas den äfven å skrif-apparater, som direkt afficieras af linieströmmen.
§ 100. Polariserade emottagningsapparater hafva ankaren med permanent magnetism, som åstadkommes medelst en stålmagnet N S (fig. 169), hvilken, på sätt fig. 170 visar, fastskrufvas vid det nedre ankaret af en elektromagnet. Uti
öppningen vid >SS är insatt häfstången c, rörlig omkring sprinten B. Förlängningar af mjukt jern inn) äro anbragta på de öfre ändarne af elektromagnet-benen, såsom fig. 170 närmare visar. Genom inverkan från stålmagneten äro dessa förlängningar sinsemellan liknämnigt magnetiska, när ingen ström ledes genom elektromagnetens lindningstråd. När stålmagneten är anbragt så som i figuren, bli de båda förlängningarne nordpoler. Den emellan dem befintliga ändan af häfstången c blir åter, till följd af inverkan från samma magnet, en permanent sydpol, som, om den befinner sig midt emellan de båda förlängningarne, attraheras lika starkt af den ena som af den andra.
Häfstången är förlängd med ett stycke messing, hvars nedböjda ända c kan röra sig mellan de båda anslagen B och B' (fig. 171, följ. sida). Anslå-
Källa: Project Runeberg ·