Lärobok i telegrafi

•307

Papperets frammatning sker således samtidigt med att tangenthäfstängerna gå upp; det är derföre nödvändigt att slå korta slag å tangenterna och lemna dem tillräcklig tid att gå upp igen, annars kan apparaten icke mata, utan rimsan fastnar. Man kan uttrycksfullt framställa samma sak medelst musikaliska termer, om man nemligen säger, att punsapparaten måste arbetas »staccato», och att ett »legato» fullkomligt hindrar rimsan att löpa fram. Utaf det mer eller mindre noggranna iakttagandet af denna förhållningsregel beror det ofta inträffande fallet, att den ene tjenstemännen förklarar en punsapparat alldeles oduglig, under det en annan raskt och obehindradt kan begagna densamma. Utan att se på tangenterne, d. v. s. utan att taga ögonen från telegramoriginalet, bör man kunna arbeta med perforatorn, samt af känseln i händerna och af ljudet bedöma, om man riktigt slagit an rätt tangent.

Det fel, som vanligast förekommer å punsapparaten, är att den icke matar och att rimsan derföre fastnar. När detta inträffar, undersöker man först, om pappershjulet löper lätt i lådan, och om papperet icke tränger eller gnider emot kanterna af utloppet ur lådan. Befinnes detta i ordning, frånskrufvas spån-hufven och yttre stansblecket; stansbleckens insidor rengöras. Det inre stansblecket bör icke uttagas, utan man bör tvärtom försigtigt söka att vid yttre stansbleckets uttagning qvarhålla det inre, som, en gång frånskiljdt, är mycket svårt att sätta in igen. Innan yttre stansblecket påskrufvas, bör äfven stjern-hjulet borstas rent från pappersdam. Vid stansbleckets fastskrufning böra tangenterna hållas nedtryckta, för att blecket icke möjligen må förskjuta sig i förhållande till stansarne.

Löper rimsan ändock icke ordentligt, kan felet möjligen ligga deri, att hon är bredare, än öppningen emellan stansblecken, i hvilket fall rimsan måste kasseras.

Steghaken hålles intill stjernhjulet förmedelst en lamellfjeder, som upptill är försedd med ett i kanten urhålkadt hjul, hvilket trycker emot steghaken; om denna lamellfjeder är för svagt spänd, halkar steghaken förbi stjernhjulets tänder, och pappersrimsan förblifver stillastående. Spännes denna lamellfjeder deremot för hårdt, förhindras steghakens tillbakaförande öfver stjernhjulets kuggar vid tangenternas nedtryckning, och matningen uteblifver äfven då. Lamell-fjederns spänning, hvilken verkställes medelst under apparaten befintliga skrufvar, bör sålunda icke vara hårdare, än att steghaken nätt och jemnt griper säkert in i stjernhjulets kuggar. Kimsans frammatning kan äfven förbättras genom hårdare spänning af den tvärs öfver apparaten baktill befintliga lamell-fjedern, den egentliga matarefjedern. Denna spänning åtföljes dock af tvenne olägenheter: att apparaten blifver tung att arbeta, och att stansarne, till följd af papperets starka dragning till venster, hafva benägenhet att fastna och icke gå tillbaka igen, hvadan papperet blifver likasom fastspikadt. Stansarne dragas ut ur papperet medelst tryckning å ett stift, som till höger baktill framskjuter ur apparatens lock. Motsvarande stift å venster sida tjenar till att trycka tillbaka stjernhjulet, när en ny pappersrimsa skall stickas in mellan stansblecken.

Stundom händer, att apparaten äfven för prick- och mellanrumstangenten