Lärobok i telegrafi

•330

visaretelegrafer påstås arbeta bättre än morse-telegraferna, när linierna besväras af luftelektricitet; deremot lära de vara beroende af afledningar betydligt mer än morse-telegraferna. Visaretelegrafernas användning vid jernvägarne har emellertid i allmänhet aftagit, hufvudsakligen till följd deraf, att telegraferingen med dem ej kan kontroleras. På garnisonsorter användas visaretelegrafer för meddelanden till och från det högre befälet eller emellan de särskilda kasernerna. Inom större städer begagnas de ock för telegrafering emellan poliskontor, brandstationer o. s. v.

Verket å den nu beskrifna visaretelegrafen drifves uteslutande med elektricitet. I stället för induktions-elektricitet har man ock försökt att till dem använda galvanisk elektricitet. Man har då satt vefven i samband med en pol-omkastare, hvilken vid vefvens kringvridning vexlat om den galvaniska strömmens riktning för hvarje framflyttning af vefven från en bokstaf till den närmast följande. Sist antydda slag af visaretelegrafer hafva dock på längre ledningssträckor ej arbetat väl. Hufvudsakliga anledningen dertill torde böra sökas deruti, att ströminsläppningarne varit af en i förhållande till omständigheterna för kort varaktighet. Den mängd elektricitet, som, med den galvaniska strömmens jemförelsevis svaga tension, under den korta insläppningstiden hunnit inströmma i linien, har nemligen till följd af det större motståndet blifvit för liten för att med säkerhet kunna åvägabringa den afsedda, icke obetydliga mekaniska verkan, aldra helst der en del af den utströmmade elektriciteten åtgår till neutralisering af remanent laddning och liniens omladdande, med elektricitet af motsatt tecken.

Der man för vanlig morsetelegrafering arbetar med dubbelström, behöfver strömmens verkan vanligen ej vara större, än att densamma förmår till en viss grad nedsätta eller neutralisera eller till polariteten kasta om den magnetism, som genom induktion från en permanent stålmagnet blifvit uppväckt uti det i elektromagnetlindningarne instuckna jernet med dertill hörande polförlängningar.

I afseende på visaretelegrafers begagnande lemnas från verkstaden följande anvisning:

»När apparaterna uppsättas, bör man tillse, att linietrådarne fästas i samma ordning å apparaterna på alla stationer. Det kan eljest lätt inträffa, att visaren antingen kommer en bokstaf före eller en bokstaf efter.

Sedan apparaterna blifvit uppsatta på stationerna, är det af stor vigt, att de ständigt hållas igenlåsta, så att de icke af (jernvägs)stationspersonalen må kunna öppnas. I annat fall plägar det ofta inträffa, att de sättas i olag; och, när de skola af ovana personer åter göras i ordning, blifva då de ömtåligare delarne lätt sönderbrutna.

Visareapparatens gång beror väsendtligen af dess justering, hvilken bör vara ytterst noggrant verkstäld. De skrufvar, som bestämma gaffelns rörelse, skola ställas så noga, att båda fjederhakarne endast lätt nedfalla öfver steghjulets tänder, och de skrufvar, som sitta midt emot klackarne på fjedrarne, få icke stå längre ifrån, än att de nätt och jemnt tillåta hakarne att glida öfver tänderna på hjulet. Hvarken trängsel eller för stor glappning får finnas på